Min blogg
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta
Du skulle inte känna igen dig.

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Längtan. Saknad.

Fragment av minnen

 
Air – Orchestral Suite No. 3, av Johann Sebastian Bach, har alltid varit en favorit för mig. Alltid. Kanske har det att göra med att Beppe Wollgers hade den i slutet av sina barnprogram. Hur som helst gör den musiken mig lugn och trygg. Jag minns att min man också tyckte väldigt mycket om den, och att vi brukade ha den skivan som väckningsljud, så att vi varje vardagsmorgon väcktes av stråkar och lugn.
 

Jag undrar vem du ska bli.

Jag undrar vem du ska bli. Om några dagar blir du 13 år, och innan jag har förstått att du ens är det, så är du vuxen. Jag ser på dig att du bli mer och mer lik din pappa. Och jag önskar så starkt att han fanns kvar här, så att du kunde formas efter hur han var. Att din pappa kunde få sätta spår, inspirera, visa och lotsa dig.  Att han fick hålla dig i handen.
 
”Saknar du pappa?” sa du i går. ”Jag tänker att jag hade haft mer gemensamt med pappa än jag har med dig, mamma.

Vilse bland minnen

Häromdagen hade jag ett möte på Södermalm i Stockholm. Jag var på plats i god tid innan mötet skulle starta, så jag promenerade runt lite på söder. Jag kände mig på gott humör och mådde riktigt bra. När jag hade gått över Medborgarplatsen hamnade jag utanför en restaurang och sneglade leendes på uteserveringen. Då kastades plötsligt ett minne över mig.   

På den här restaurangen, precis på den här uteserveringen, satt jag och Tomi och åt middag, en kväll för drygt fem år sedan.

Jag längtar efter dig!

Det finns perioder då jag längtar efter dig Tomi. Nu är en sådan tid. Kanske är det för att det är precis den här tiden på året då allting började, eller då allting slutade snarare. Då allting, för alltid, vändes upp och ned.   

Det har gått sex år nu i dagarna. Sex år sedan det där telefonsamtalet, då du fick höra att du hade en tumör i ryggen. Jag minns att vi åkte och storhandlade på Ica dagen efter.

Var inte ledsen

Idag skulle min man ha fyllt 38 år. Jag satt nyss vid köksbordet och grät några tårar över honom, trots att jag så sällan gör det numer. Sorgen svepte in i mig på ett sätt som jag inte upplevt på länge.   

Jag har haft en hektisk dag då jag sprungit och flängt, lyssnat och varit närvarande och ägnat varenda sekund åt våra barn. Jag var med vår dotter i skolan hela dagen, handlade sedan kläder med vår son, åkte buss till flöjtlektion och hämtade hos kompis.

Födelsedagar

Idag fyller min dotter 7 år. Jag smög försiktigt ur sängen i morse, ställde i ordning frukost på en bricka, väckte hennes storebror och bar in paket under skönsång. Hon strålade av lycka.  

 ”Det är så spännande mamma! Det var så länge sen jag fyllde år.” sa hon till mig igår kväll. Sen sa hon en sak till:
”Saknar du pappa?”   

 Hon är insiktsfull och intuitiv. Med en stor empatisk förmåga.

Längtan

När saknaden övergår i längtan, det är då det blir ledsamt och tungt. Idag är en dag av längtan, för mig. Årets sista dag. En dag att summera, en dag att minnas och en dag att se fram emot nya äventyr.

Jag längtar efter min man - förstås! Han hade tänt fyrverkerier ikväll, tillagat gratinerad hummer och pussat mig vid tolvslaget. Istället får jag skåla ensam, nöja mig med andra skaldjur och låta barnen acceptera att det blir en nyårsnatt utan fyrverkerier.
Site Builder drivs av  Vistaprint