Min blogg
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta
Du skulle inte känna igen dig.

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Kärlek

Skynda

Höstvisa, med Cumulus Text av: Tove Jansson, Melodi: Erna Tauro

”Skynda dig älskade, skynda att älska”
Den låten, sjungen på finlandsvenska, har jag alltid älskat. Jag har alltid tilltalats av vemod. Min man brukade stillsamt sjunga den för mig. Ibland spelade han gitarr till, ibland viskade han sången i mitt öra.
 
I dag hörde jag den på radio. Orden får en annan innebörd när jag hör dem i dag. Skynda. Vi behövde skynda att älska.

Den största kärleken

Till min dotter
 
Jag vill ge dig en solnedgång. Vid en sjö. Det där rosa vid horisonten och glittret i vågorna. Jag vill ge dig vinterns första snö. Och skrattet, då du springer ut för att fånga flingorna med tungan. Jag vill visa dig den gränslösa kärleken som har växt i mig sedan den dagen då du föddes. Jag vill ge dig sprittet du ofta får i benen och visa dig hur lik du är din pappa när du springer. Jag vill ge dig rådjuren som springer över vår tomt och svalorna som flyger över vårt tak.

Kärlekens magi

En av de stora sorgerna efter min man handlar om att jag hade trott mig få bli gammal med honom. Jag kände sådan glädje i att vi lärde känna varandra i så ung ålder. Han visste vem jag var redan då jag var 24 år. Han skulle minnas vad jag skrattade åt under studentåren, vad jag drömde om och vilka stora, naiva, storartade planer jag hade för mitt yrkesliv.  Han mindes vad som formade mig och vilka väggar jag gick in i.

I sorgens tankar

I går var det precis fem år sedan jag begravde min man. Den sommaren var också väldigt varm och jag minns hur jag satt i solskenet utanför kyrkan, en timme innan begravningen startade. Jag satt där och andades djupt, blickade upp mot den blåa himmelen, tittade efter svalorna som flög runt kyrkans tak och försökte begripa vad det var jag var skulle vara med om. Fast jag begriper det inte ens i dag.   

Att han för alltid är borta är fortfarande så svårt att greppa.

Fem långa år

Den där reklamfilmen för chips; ”Nu är det dags för fredagsmys.”, spelades just på teven som står på i bakgrunden. Barnen är ute och leker, sommarlovslyckliga båda två, och jag hänger tvätt. Men när jag hör den där reklamjingeln kommer allting tillbaka.   

De sista veckorna av min mans liv vårdades han på sjukhus och vårdhem. På kvällarna åkte vi nästan alltid till honom men ibland stannade vi kvar hemma.

Vilken tur!

"Vilken tur att du fick barn! Annars hade du varit helt ensam."

Så brukade min dotter säga till mig, ungefär ett år efter att hennes pappa dött. Tur. Ja, så kanske man kan se det. Jag själv har ofta tänkt samma tanke men mer valt ord som lycka för att beskriva det. Just det faktum att jag har barnen är det enda som fått mig att fortsätta, min enda mening med livet. Men kanske är tur ett bättre sätt att formulera det på.

Livslång kärlek?

Igår var det Alla hjärtans dag, och även om jag inte är typen som tycker att kärlek ska firas endast en dag per år så kändes det lite mer ensamt just igår. En sorgesam dag av eftertänksamhet blev det för mig. Jag tittade mycket på gamla foton och tänkte på min familj och även släktled längre bak i tiden. En sak som slog mig är hur många i min släkts historia som alltid levt samman med en och samma maka/make.
Site Builder drivs av  Vistaprint