Min blogg
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

I jämförelse kan inget mätas med det
Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

september 2018
juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Drömmar. Separation.

Kärlekens magi

En av de stora sorgerna efter min man handlar om att jag hade trott mig få bli gammal med honom. Jag kände sådan glädje i att vi lärde känna varandra i så ung ålder. Han visste vem jag var redan då jag var 24 år. Han skulle minnas vad jag skrattade åt under studentåren, vad jag drömde om och vilka stora, naiva, storartade planer jag hade för mitt yrkesliv.  Han mindes vad som formade mig och vilka väggar jag gick in i.

Så tröstlöst orättvist

Det är en ljum och stillsam sommarkväll. Barnen springer runt och leker ”Burken”, sommarlovsfria, lyckopirriga. Deras skratt ekar över hela byn. Jag sitter och ser deras lek, hör deras fnitter och fylls av sådan tacksamhet.   

I nästa stund tänker jag att du borde ha fått vara här bredvid mig, och skördat den här frukten. Du fick inte se dem växa upp till de här trygga, glada, stora, fina barnen som de är i dag. Du fick bara vara med och lägga grunden.

Krossade drömmar

Jag minns en sommar, vi åkte runt i en lånad Volvo, min man och jag. På väg mot, jag minns inte vad; framtiden? På stereon spelades Ulf Lundell och jag hade så svårt att tycka om hans musik. Men en låt berörde mig djupt. Min minnesbild av oss två i framsätet på den där Volvon är så tydlig, jag vet precis hur jag kände när den här låten spelades:


Just den där sommaren, vår allra första gemensamma, vaknade vår dröm om att se Toscana tillsammans.
Site Builder drivs av  Vistaprint