I jämförelse kan inget mätas med det
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

I jämförelse kan inget mätas med det
Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

september 2018
juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

I jämförelse kan inget mätas med det

Jag fick nyligen en fråga om hur jag reagerar på och hanterar situationer när jag ska stå och tala inför en stor publik, eller ta mig an andra svåra uppgifter. Som svar försökte jag förklara att jag har en historia som innehåller ögonblick som var svårare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Och i jämförelse kan inget mätas med det.
 
Jag tänker på den där dagen då jag som 32-årig småbarnsmamma, klev in på onkologiläkarens kontor vid min nyopererade mans sida, och inom mig anade att vi skulle få den värsta tänkbara domen under de kommande minuterna. Jag minns att jag på något outgrundligt sätt fortsatte att sitta rakt i stolen, att jag vände mig mot min älskade, och såg skräcken i hans ögon.
 
Och så tänker jag på den där stunden på vårdhemmet, där min man snart skulle till att dö, då vår fyraåriga dotter tog mig åt sidan och frågade:
”Men hur klarar man sig utan en pappa?”
Att stå kvar där, med blicken tryggt fäst i hennes små ögon, lugnt samtalande om det mest otänkbara, krävde mer mod och kraft än jag kan sätta ord på.
 
Jag minns också dödsögonblicket. Då jag med min hand på hans bröstkorg kände hjärtat sluta slå. Och hur jag då vände mitt ansikte mot vår son, som vaknat i gryningen kanske för att han kände på sig att nu skulle hans pappa dö. Vår sons sorg, som sedan den stunden har legat som ett skimmer i hans blick, är en smärta som jag för alltid bär inom mig.
 
I jämförelse med det finns inget som kan mäta sig.
 
Att förmedla hur de där svåra ögonblicken kändes, både i mitt eget inre och hur våra barn reagerade på den tragiska situation som familjen hamnade i, det har visat sig vara otroligt värdefullt för många människor. Några gånger varje år föreläser jag om vad som händer när cancer drabbar en småbarnsfamilj. Och det är där som allting får en mening. I alla mina möten med människor som berörs:
 
De blivande läkarna, som av min berättelse för första gången får en inblick i vilken verklighet de ska kunna bemöta och hantera. De vilsna sörjande, som lyssnar till mina ord om att livet kan levas igen, att sorgen är vacker och inte endast tynger, i deras leenden kan jag se glittret komma tillbaka. De erfarna kirurgerna, som tack vare min förmedling av känslor, kan höja blicken och se både patienter och anhöriga med nya ögon. De tålmodiga lärarna, som står osäkra inför den elev som just förlorat en förälder – jag kan ingjuta mod i dem och förklara att det viktigaste uppdraget som vuxen är att vara medmänniska.

Att stå inför en publik jag inte känner, och beskriva mitt livs mest smärtsamma ögonblick, det är bland det svåraste jag vet. Men alla möten med människor som genom min berättelse i sin tur kan göra skillnad för ett barn i sorg, det gör allting värt det. Och dessutom finns det ingen svår situation idag som kan mäta sig med det jag redan upplevt.

0 kommentarer på I jämförelse kan inget mätas med det:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint