En sagolikt kärleksfull dag
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

I jämförelse kan inget mätas med det
Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

september 2018
juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

En sagolikt kärleksfull dag

Just nu bär jag samma linne som jag hade på mig den natten då min man dog. Är det inte rätt konstigt att jag minns det? Vilka plagg jag bar vid tillfällena då mina båda barn föddes minns jag inte alls. Det hade varit roligare att minnas.
 
Vilken parfym jag använde då han dog minns jag också. Den innehåller en antydan av smultron. Det sa han till mig en av de sista dagarna.
”Jag känner att det luktar smultron.”
 
Jag förklarade det snabbt med att det var min parfym, men en liten del av mig ville tänka att det var doften av vad som väntade honom som han kunde förnimma. Jag hoppades att han skulle få möta det allra vackraste man kan tänka sig när hans tid här var förbi. Jag ville hoppas att det doftar smultron där, dit han var på väg.
 
Idag har det gått nio år sedan han dog. Jag gick idag till kyrkan där vi gifte oss. För precis idag är det sexton år sedan vi sa ja till varandra. Det var alldeles tyst där inne i kyrkan idag. Tomt. Rosor stod placerade vid altaret. Solen sken in genom de färgrika fönsterna, precis som den gjorde på vår bröllopsdag.

Jag grubblar ibland över varför han dog just på vår bröllopsdag, av alla årets dagar. Valde han det? Några dagar innan han dog bestämde jag mig för att jag ville köpa rosor åt honom Sju stycken, ett för varje år som vi varit gifta. Jag hade tänkt ge dem till honom på vår dag, men av någon anledning valde jag att köpa rosorna ett par dagar innan. Rosorna stod i en vas intill hans huvudkudde då han tog sitt sista andetag. Jag låg bredvid honom i sängen och höll min hand på hans bröstkorg när hans hjärta stannade.
 
Datumet 29 juni var och är en sagolikt kärleksfull dag. Det kommer den att vara varje år i hela mitt liv. Hans och min dag. För sexton år sedan startade vi vår saga. För nio år sedan stängde vi vår sagobok. När han slutade andas, och gick över till den andra sidan, kände han rent fysiskt all min kärlek och han fick med sig doften av smultron och röda rosor. Och vackrare än så kan det inte bli.

0 kommentarer på En sagolikt kärleksfull dag:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint