Leva livet fullt ut
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta
Du skulle inte känna igen dig.

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Leva livet fullt ut

Min man levde livet fullt ut. Under de nio år som vi levde tillsammans hann han göra så mycket. Han bytte yrke. Avslutade sin tid som lärare och utbildade sig till polis. Han spelade fotboll i ett division fem-lag. Han tog gitarrkurser och testade boxning. Han hoppade fallskärm och började lära sig italienska. Han hade så många planer och mål. Han fick oss i familjen att köpa biljetter till Kina, för att upptäcka världen tillsammans.
 
Men de biljetterna fick vi lämna tillbaka. En så lång resa kunde vi inte genomföra, när cancern kom. Men inte ens cancer satte stopp för min mans planer och drömmar. Han fortsatte att leva livet fullt ut. Ända in i döden.
 
Han planerade för vår bastu som byggdes under tiden då han behandlades. Besviken såg han på när hantverkaren arbetade, för han hade velat bygga den själv. Men cellgifterna gjorde honom för svag.
 
Han planerade för nya resor med oss. Vi skulle hyra ett hus i Toscana, se Italien, smaka viner och upptäcka nya favoriter. Det blev en sporre för att på riktigt lära sig det italienska språket, sa han. Han planerade också, i allra högsta samråd med mig, för ett tredje barn. Men det blev inte så.
 
Kvar är jag, ensam, med allt och ingenting. Jag har inte lärt mig nya språk, inte sett nya länder och inte lärt mig spela något instrument. Jag ägnar mig inte åt idrott alls och jag bygger ingenting. Jag har inte drömmar om att göra något av det heller. Jag känner mig fjuttig. Så tråkig och tom. Som att jag inte ännu har lärt mig att leva livet fullt ut.
 
Tänk om barnen hade fått leva med sin pappa istället. Vad han hade inspirerat dem och fyllt deras liv med upplevelser. Givit dem en tro på sina egna drömmar och mod att testa sådant de är tveksamma till att klara av.

Men jag försöker att inte tänka så. Jag gör det bästa jag kan, och kanske är det annat än äventyr barnen har behövt under uppväxten. De får testa olika idrotter, lär sig spela olika instrument och ser båda fram emot att få lära sig nya språk i skolan. De vill gärna resa och se världen, men jag har inte råd att resa med dem så ofta. Fast kanske ger det dem egna drömmar och mål att uppfylla längre fram i livet. Jag får vara deras trygga punkt, som de alltid vet var de har. Äventyr och resor är lättare att prova på om man har en trygg bas, att utgå ifrån och alltid kunna återvända till. På så sätt kanske jag kan få se dem leva sina liv fullt ut.

0 kommentarer på Leva livet fullt ut:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint