Tacksamhet och smultrondoft
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

I jämförelse kan inget mätas med det
Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

september 2018
juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Tacksamhet och smultrondoft

I dag har jag på mig en gammal parfym som jag inte har använt på länge. Doftminnet är ett av människans starkaste sinnen och den här doften fick mig tydligt att minnas en av de sista dagarna av min mans liv.   

Jag stod i badrummet på den palliativa avdelning, där min man skulle dö tre dagar senare, och jag hade precis duschat och klätt mig. Då hörde jag min man säga; 

”Det luktar smultron.”   

Min parfym har en aning smultrondoft i sig,  jag gick in och pussade honom på pannan, så att han kunde få känna smultrondoften klarare. Jag minns att jag i det ögonblicket tänkte att han aldrig mer kommer att få smaka på ett smultron. Aldrig mer känna doften av nyplockade smultron, uppträdda på ett strå. Aldrig mer gå barfota över vår gräsmatta i Dalarna och känna vinden mot ansiktet. Aldrig mer få se våra barn springa mot stranden eller höra deras sommarlovsfria skratt.   

Där och då, och vid hundra andra korta ögonblick, började sorgen forma sig inom mig. Jag började inse vad han skulle mista. Jag oroade mig inte för hur jag och barnen skulle klara oss, jag led av att se honom förlora allt det vackra, glada, varma, goda, kärleksfulla, som är liv.   

För en liten stund sedan spelade min dotter sin pianoläxa för mig. Och konstigt nog var det den sång som jag har lyssnat på som mitt mantra den senaste tiden. Elvira Fattigans sång från filmen Dunderklumpen, med text om tacksamhet för allt vackert som finns; som sol, stenar och fjäll. Mitt vänstra öga tårades.   

”Du gråter mamma.” sa hon när hon tittade på mig. ”Varför?”   

”För att du spelar så fint. Och för att pappa inte får höra dig. Men vet du, i det ögonblicket som han dog rann det en stor tår ur just hans vänstra öga. Så när mitt vänstra öga rinner som nu, då tänker jag att det är han som är nära.”   

Så kramades vi. Jag lät tåren rinna för allt han inte fick uppleva igen, och hon log för allt som hon blir lycklig av. Som solen, stenar och smultron.   





2 kommentarer på Tacksamhet och smultrondoft:

Kommentarer RSS
Emelie on den 23 september 2015 08:28
Otroligt vackra och hårda ord som formade tårar även i mina ögon.
Svara på kommentar
 
Monika Nyström on den 29 september 2015 13:21
Tack Emelie!

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint