Jag har gått vidare
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

I jämförelse kan inget mätas med det
Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

september 2018
juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Jag har gått vidare

Ibland konfronteras jag av personer som undrar om jag har fastnat i min sorg, om mitt sorgearbete inte kan fortskrida eftersom jag ältar min historia gång på gång vid mina föreläsningar. En berättigad fråga, men ibland förstår jag att de också undrar om jag gottar mig i min sorg och söker publicitet bara för att synas.   

Inget gör mig mer ledsen. Mitt mål har alltid varit, att med alla medel, göra världen, livet och samhället bättre för barn, särskilt de barn som lever i svåra livssituationer. Barn som lever i sorg har just en svår livssituation. För överallt möter de tystnad och de lär sig tidigt att sorg, död och saknad helst inte ska pratas om. Genom att med ärlig öppenhet berätta vår historia, kan jag ge vuxna som möter dessa barn, en bild av hur det känns att vara sex år och förlora sin pappa, och vilka spår och konsekvenser det får i ett barns liv.

För trots att forskning tydligt pekar på att barn som inte får stöd att bearbeta sorg löper större risk att hamna i självskadebeteende, missbruk och psykisk ohälsa, finns det inte många som tar ansvar för att aktivt bygga upp rutiner för detta. 
Trots statistik som visar på att barn i sorg får sämre betyg och svårare att uppnå kunskapskraven i skolan, finns varken riktlinjer eller handlingsplaner för hur man ska stötta dessa barn.   

Det är där som jag vill bidra till förändring!   

Den lag som finns att luta sig mot är ett tillägg i Hälso- och sjukvårdslagen, som tydligt uttrycker att det är sjukvårdens ansvar att tillgodose barns behov av stöd när en förälder dör. Bland annat genom mina föreläsningar för sjukvårdspersonal i hela landet, börjar den lagen nu att implementeras. Mina föreläsningar och diskussioner på läkarutbildningar i Uppsala och Stockholm påverkar blivande läkare att se anhöriga barn på ett helt nytt sätt. Min öppenhjärtiga berättelse om min familjs resa genom svensk cancervård och vårt långa sorgearbete, vet jag har förändrat sjuksköterskors, avdelningars och hela klinikers arbetssätt.   

Skolans värld måste också bli bättre rustade för att kunna se och stötta alla dessa barn. För det är givetvis inte bara mina två barn det här handlar om. Varje dag i vårt land, är det 9 stycken barn som har en förälder som dör. Varje dag. Men att försöka nå fram inom landsting och skolvärld och lyfta upp det här på agendan, det är svårt. Det saknas resurser överallt, alla är överbelastade med arbetsuppgifter och ämnen som död och sorg är tabubelagda och tunga. 

Det är där jag vill använda min kompentens och min erfarenhet, för att bidra med något gott. Det mesta av mitt arbete utför jag ideellt och jag måste vända på varje krona för att klara det. Men jag är övertygad om att det är värt det. Jag är övertygad om att min man, som också brann för utsatta barns rättigheter, är innerligt stolt över mitt sätt att vända vårt tragiska öde till något viktigt.   

Och nej, jag har inte fastnat i min sorg. Tvärtom. Vid sidan av mitt arbete finns en ny sorts vardag, jag har en ny man i mitt liv och jag bär på nya drömmar. Jag har ”gått vidare”. Och vilka vägar jag än väljer att vandra på i framtiden, så kommer det alltid att vara barn som har det svårt som är min drivkraft. För jag anser att jag, med min akademiska utbildning, mitt engagemang och mina egna upplevelser, kan bidra till att göra världen lite bättre.

0 kommentarer på Jag har gått vidare:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint