Precis så jävligt är det
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

I jämförelse kan inget mätas med det
Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

september 2018
juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Precis så jävligt är det

Jag har förstått att vissa cancerpatienter och anhöriga tycker att det är fel att kalla kampen mot cancer för just en kamp. Att det kan uppfattas som att de som förlorar kampen inte kämpat tillräckligt hårt, och att det är därför de dör. Att de kunde ha gjort något annorlunda eller bättre.   

För mig handlar det ändå absolut om en kamp. En kamp som vissa förlorar, och andra vinner. För precis så jävligt är det.   

När min man kämpade och krigade och slet mot cancern, så var vi många som kämpade med honom. Det var jag och våra två barn, våra föräldrar och syskon, bästa vänner och kollegor, grannar och bekanta. Vi var ett helt regemente, alla med våra specifika anfallsmetoder. Vi slogs och sparkade, skrek och slet. Och vi förlorade.   

Vi hade inte kunnat göra någonting bättre. Vi gjorde ingenting fel. Men vi förlorade. Precis så jävligt är det.   

Han och vi hade helt olika uppdrag i kampen. Han slogs för att överleva. Vi slogs för att hålla världen i balans medan han stred. Det var som att vi befann på varsin sida om den svarta motståndaren. Han kämpade, till slut, för att försöka lära sig att släppa taget om oss, om livet. Vi kämpade, till slut, för att försöka förstå hur vi skulle klara oss utan honom.   

Vi slog oss blodiga, slet oss förtvivlade, kämpade oss utmattade. Och ändå förlorade vi. Precis så jävligt är det.   

I dag är vi många som fortsätter att kämpa. Jag har inte längre mina barns pappa att dela oro, föräldraskap, beslut och kärlek med. Hans mamma har inte längre sin son hos sig. Hans kollegor saknar hans skratt och hans bäste vän har inte längre hans kloka ord att trösta sig hos. Hans dotter har inte sin pappa att klamra sig fast vid när åskan går, och hans son får inte längre vara med sin pappa, fast det är det enda han vill.   

Det är kamper som är obeskrivligt svåra. Vi kämpar, trots att vi har förlorat. För precis så jävligt är det.

2 kommentarer på Precis så jävligt är det:

Kommentarer RSS
Malin Agerberg on den 31 januari 2015 10:11
Känner så igen mig i det du skriver. Min man dog 15 januari 2014 efter bara 3 veckor på sjukhus. En extremt elakartad magsäckscancer. Han blev 41 år gammal och efterlämnade sig en son på då 15 år och vår gemensam dotter på då 11 år. Ett år har gått och jag förstår inte riktigt hur vi överlevt, men på något sätt gör man det hur jäkligt det än är. Söker tröst i bloggar som tex din och inser att det är många som drabbas, men ändå känner man sig som ensammast i hela världen. / Malin
Svara på kommentar
 
Monika Nyström on den 29 september 2015 13:30
Ja, man känner sig som ensammast i världen. Och ibland är det bara för jävligt. Men vi hittar våra vägar att klara det ändå. Jag gör det, du gör det, våra barn gör det. Inte för att vi är starkare än andra. Utan för att vi inte har något annat val. Men vi är många i precis samma sits! Det känns faktiskt skönt att tänka.

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint