I sorgens tankar
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

I jämförelse kan inget mätas med det
Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

september 2018
juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

I sorgens tankar

I går var det precis fem år sedan jag begravde min man. Den sommaren var också väldigt varm och jag minns hur jag satt i solskenet utanför kyrkan, en timme innan begravningen startade. Jag satt där och andades djupt, blickade upp mot den blåa himmelen, tittade efter svalorna som flög runt kyrkans tak och försökte begripa vad det var jag var skulle vara med om. Fast jag begriper det inte ens i dag.   

Att han för alltid är borta är fortfarande så svårt att greppa. Hur kan en person bara inte finnas mer?  

I går hittade mina barn gamla fotografier från den sommaren då vi gifte oss. Foton från vårt hus här i Dalarna. Vi ser unga och förväntansfulla ut. På ett foto finns hans två vänner från Skottland med. De hade rest hit till vårt bröllop och det var första gången jag träffade dem. I dag kommer samma vänner tillbaka hit. De har med sig sina små barn och de har länge längtat efter att få komma hit igen, till denna vackra plats, där de båda har varma minnen av Tomi att berätta om.  

Under åren har dessa vänner även blivit mina vänner och mannen är min dotters gudfar. De står oss nära, men här i Dalarna har de inte varit sedan den där sommaren för 12 år sedan. Jag undrar hur det kommer att kännas att ha dem här. Kommer de att känna hans närvaro mer här, precis som jag gör? Kommer de att se hans stövlar i källaren och hans trädgårdshandskar, som ännu ligger kvar där han själv la dem? Kommer de att tänka sig hur han går över vår gräsmatta, så där som jag ofta gör? Kommer de att minnas hur det kändes den där morgonen, precis innan vi åkte till Leksands kyrka?   

Det kanske de gör. Då kan vi minnas tillsammans. Och jag ska visa dem fotografierna. Visa hur länge sedan det är. För i sorgens tankar känns det som att han var här alldeles nyss.   

Ett foto från den där lyckliga sommaren då jag fick bli hans hustru vill jag visa här. Bilden visar tydligt hur vi vänder åt oss åt varsitt håll. Som nu. Han har vänt sig bort. Inte ifrån oss, men bort. Medan jag vänder mig mot livet. Och ler!


4 kommentarer på I sorgens tankar:

Kommentarer RSS
Cina Blidmo on den 30 juli 2014 14:25
Du skriver så fint och uttrycksfullt om det som är svårt och som finns men inte syns. Sorgen går inte över men ändrar färg och form, saknaden kommer och ibland känns det fortfarande overkligt att tänka på att det som har hänt har hänt på riktigt och aldrig mer... För sju år sedan en fantastisk kväll i vår-ljummen april dog Roger 56 år gammal helt plötsligt och efter 37 år tillsammans, med tre vuxna barn och en tax som stod jag ensam kvar med en trasig familj som gått sönder. Mycket har hänt och vi har fått kämpa både tillsammans och var och en på sitt vis, då sorgen ser olika ut trots att det är samma person vi saknar. Jag har gråtit och skrattat, älskat och förbannat blivit så mycket klokare och hitta en väg som håller att gå på men då och då väller det fram saknad och längtan ledsamhet även om ny kärlek och lycka finns och som gör livet gott för oss alla. Just den jag vill berätta för om ett nytt barnbarn, den vackra sången sonen tillägnar dig på sitt bröllop, alla björnbär på busken du planterade eller fråga om vilken färg ville du ha på huset...? Livet fortsätter och pågår för fullt och jag är där igen och tänker ibland på hur det kunde ha varit.. Innerlig kram och jag lyssnade på Ditt sommarprogram och försöker synliggöra sorgen som inte är farlig men som finns. Lycka till !
Svara på kommentar
 
Monika Nyström on den 16 september 2014 07:45
Hej Cina! Precis, sorgen ändrar form och färg med tiden, och den ser olika ut för varje människa. Det jag är övertygad om är att genom att sätta ord på min sorg, hur den känns, förändras, hur den ser ut och vilka uttryck den ger, så kan jag ge inspiration till andra att sätta ord på sin egen sorg. För att gömma den, stänga in den, ignorera eller bedöva den, det tror jag gör allting värre. Sorgen kan vara vilosam, vacker och varm. Den kan givetvis också vara svart, obegripligt tung och göra ont som inget annat, men bara i korta ögonblick. Sorg är inte farligt, sorg är en del av kärleken. :)


Junia on den 9 september 2014 06:31
Brukar titta in här på din blogg ibland. Ditt sätt att beskriva sorgen, livet, minnen - det blir så starkt. Tack för att vi får läsa.
Svara på kommentar
 
Monika Nyström on den 16 september 2014 07:39
Tack Junia! Det betyder mycket att få veta att mina ord berör. :)

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint