Det var ju inte så här det skulle bli
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

I jämförelse kan inget mätas med det
Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

september 2018
juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Det var ju inte så här det skulle bli

Jag läser om en ny pjäs som visas på Stadsteatern i Stockholm. En pjäs om sorg. Det är en ”berättelse om det svåraste; om att mista sitt barn och därmed också en förväntad framtid.”   

När jag läser texten, tänker jag att så är min historia också. Jag sörjer inte bara min man utan jag sörjer de barn som vi hade planerat att försöka få. För vi ville ha fyra barn. Jag sörjer att jag inte kommer att få bli gravid igen. Och i allra högsta grad sörjer jag den där framtiden som inte blev som förväntad.   

Jag mår trots allt bra i mitt liv i dag. Jag har två friska barn som ser så harmoniska och trygga ut. Som visar glädje och nyfikenhet, som klarar sig bra i skolan och har många vänner.   

Jag är priviligierad att få arbeta med det jag gör. Jag föreläser, står som naken inför en publik och berättar om det allra mest smärtsamma. Jag lämna avtryck, ingjuter mod och får människor berörda. Jag känner stolthet över det jag gör.  

Men det var ju inte så här det skulle bli.   

Den här helgen kändes ovanligt tung. Våren har anlänt, tussilagon står i dikena, fåglar kvittrar och hela luften andas förväntan. Jag tittade ut på min veranda och tänkte att det vore ju mysigt att göra i ordning där, dricka kaffe i vårsolen och kanske ta fram grillen.   

Men så kom den enorma ensamheten över mig. Jag vill inte sitta där och dricka kaffe ensam. Jag orkar inte grilla. Jag vill inte ensam ta alla beslut om barnens idrottsaktiviteter, vårjackor och läggningstider. Jag har ingen lust att ensam åka och handla nya gympadojor och cyklar till dem. Jag tycker att solen är jobbig för jag har ingen förväntan som känns ljus.   

Det var ju inte så här det skulle bli.

3 kommentarer på Det var ju inte så här det skulle bli:

Kommentarer RSS
Annika on den 10 mars 2014 08:57
Sänder dig dom varmaste tankar med styrka. Sorg är stort, det behöver inte vara någon som gått bort. Det kan vara det förlorade eller det vi vet att vi aldrig får. Jag känner störst sorg vid dom stora helgerna, då slår ensamheten till som hårdast.
Svara på kommentar


Monica Holmgren on den 19 mars 2014 18:00
Känner verkligen med Dig Monika. Den där ensamheten, inte orka göra det och det, ensamheten är så jobbig och som föregående bloggare skrev; Sorg är stort. Något jag hoppas för Dig är att Du kanske kan hitta en kärlek igen, men sådant kan vara svårt, det ska kännas bra för alla, Dig själv, barnen. Tänker på Dig mkt och hoppas Du åter hittar en kärlek, en person Du kan prata med om allt, få känna att det finns någon där att kunna dela allt med igen, frågor, att kunna prata med om allt som tynger en, men inte bara det utan också få "börja om igen" en person som också förstår det man gått igenom. Stor Kram till Dig Monika.
Svara på kommentar


Monika Nyström on den 24 mars 2014 13:38
Tack för er varma omtanke och fina ord! Tack!
Svara på kommentar

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint