Min blogg
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta
Du skulle inte känna igen dig.

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

januari 2014

En annan sorts lycka

I morse, på bussen, satt jag och lyssnade på ColdplaysViva la vida. När jag hör den låten tänker jag alltid på ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv. En betydelselös, vardaglig stund för åtta år sedan. Vi satt i bilen, på väg hem från Ikea, jag, min man och våra två barn. Vår dotter var ett år och vår son hade precis fyllt tre. Vi sjöng alla med i körstrofen och det kändes verkligen som att vi regerade världen, precis som orden i texten uttrycker.

Hon minns inte

I dag kom plötsligt en ledsenhet över mig. Sorgen kommer alltmer sällan, så jag blir förvånad när den gör entré nu för tiden. I morgon ska min mormor begravas, så kanske är det inte så konstigt att närvaron av sorg gör sig påmind just nu. Men hon fick dö gammal, efter ett långt och rikt liv.   

I morse förberedde jag barnen på vad vi kommer att göra i morgon, och så frågade jag hur mycket de minns av sin pappas begravning.

Jag blir äldre. Men inte han.

Jag upptäckte i går att de gråa stråna i min lugg har blivit fler. Mina händer är inte längre en ung kvinnas händer utan det syns att de har arbetat. I veckan köpte jag en ögonkräm som slätar ut rynkor och i morse när jag skulle resa mig upp från sängen kände jag av artrosvärk i min fotled. Ålderstecken. Jag blir äldre.   

Och i samma andetag som de tankarna kommer påminns jag om att den jag trodde skulle finnas vid min sida när jag blev äldre, inte alls åldras mer.
Site Builder drivs av  Vistaprint