Min blogg
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

I jämförelse kan inget mätas med det
Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

september 2018
juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

oktober 2013

Jag längtar efter dig!

Det finns perioder då jag längtar efter dig Tomi. Nu är en sådan tid. Kanske är det för att det är precis den här tiden på året då allting började, eller då allting slutade snarare. Då allting, för alltid, vändes upp och ned.   

Det har gått sex år nu i dagarna. Sex år sedan det där telefonsamtalet, då du fick höra att du hade en tumör i ryggen. Jag minns att vi åkte och storhandlade på Ica dagen efter.

Mörker och ljus

Vissa som läser min bok får en uppfattning om att den är för ljus. Att det är orealistiskt att jag kunnat se så ljust på sorgen. Flera önskar att man hade fått ta del mer av mitt mörker. Men när jag skrev manuset hade det inte ens gått ett år sedan Tomis död. Och under det första, och andra året, befann jag mig i ett konstant mörkret. Det var så mörkt att jag inte ens såg det svarta. Mörkret var det enda som var fullständigt klart och givet.
Site Builder drivs av  Vistaprint