Ny luft
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

I jämförelse kan inget mätas med det
Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

september 2018
juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Ny luft

Jag förstod plötsligt vad det handlar om! Varför jag inte vill tillbaka till storstaden utan helst vill leva vidare i mitt hus i Dalarna. Det har inte med ledighet eller arbete att göra. Jag räds inte en grå vardag eller hösten som är på intågande. Det handlar om att jag skulle behöva ny luft.   

I helgen lämnade vi sommaren och låste vårt hus i den lilla byn som vi älskar. Jag känner alltid ett vemod över att åka därifrån, så det var en tung tågresa hem. Men det vardagliga kommer snabbt tillbaka och efter ett par timmar hemma kändes det mesta som vanligt igen. Men så tog jag cykeln bort till affären för att handla mat, och då slog det mig.   

På precis de här gångvägarna, på precis den här cykeln, till precis den här affären, stretade jag när Tomi var som mest sjuk. På precis den där lilla skogsstigen satt han och grät när han förstod att han skulle förlora mot döden, och i precis de här skogarna har jag promenerat och grubblat över livets orättvisa. Precis utanför det här sovrummet satt vi på golvet och grät, då sjukdomsbeskedet slog ned som en bomb mitt i vår idyll.   

Precis sådana här matkassar släpade jag hem då jag arbetade som dagmamma, och hade sex-sju barn att utfodra och omvårda, samtidigt som mitt liv slets sönder. Precis samma nycklar öppnade precis samma dörr och här i huset står möblerna placerade precis likadant som när min man somnade för sista gången i vår säng.   

Vart jag än vänder min blick så finns det bilder av den svåra sjukdomstiden, som inte går att sudda ut. Och jag vill inte radera de minnena, de är en del av den jag är idag, men det vore så skönt att få pausa. Att få vandra i skogar som bara är mina. Att få cykla på mina egna gångvägar och möblera nya rum.   

Men vi bor billigt och bra. Barnen har sin trygghet bland grannar, fotbollsträningar, kompisar, skolväg och radhus. Vi är nog inte redo att gräva upp och börja om. De är nog inte redo, mina små. Men jag är det. Det känner jag tydligare för varje dag. Jag vill ha nytt liv, nya vägar, ny luft.

0 kommentarer på Ny luft:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint