Min blogg
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta
Du skulle inte känna igen dig.

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

april 2013

Lycklig 10-årsdag

Den här morgonen har jag varit fylld av så mycket kärlek att det nästan gjort ont över bröstet. Min son fyller 10 år idag. Han har sett fram emot sin tioårsdag länge och jag har gjort mitt yttersta för att ge honom det firande han önskar.   

Det är svårt att vara 10 år. Man börjar förlora sin förmåga att leka, man vill hitta en cool attityd, man är snudd på vuxen, och i nästa sekund alldeles liten och gosig igen.

Att ständigt återuppleva

På torsdag ska jag få den stora äran att delta vid en temadag för personalen på ett sjukhus i Nyköping. Jag ska berätta vår historia, förklara vad vi gick igenom och beskriva hur det kändes.   

Hur det kändes att stå bredvid den man tror sig få leva ett helt liv tillsammans med och sakta inse att allt ska slitas ifrån en. Se alla drömmar krossas och den framtid man längtat efter blekna bort. Se den man älskar mest må allt sämre, för att till slut dö i ens armar.

Måste alltid orka

Igår hade jag en stund då jag låg i sängen och storgrät. Provocerandet från min dotter fick mig att bli argare än arg. Vi skrek och slet, argumenterade, protesterade och smällde i dörrar. Till slut fanns bara gråten kvar och jag ville vråla ”Jag orkar inte mer!”. Kanske gjorde jag det. Vrålade.   

Idag rensar jag i hallen. Hittar de där täckbyxorna som jag beskyllde skolan för att ha slarvat bort. Samtidigt plockar jag i ordning i köksskåpen och möblerar om i ett rum på övervåningen.
Site Builder drivs av  Vistaprint