Ett fysiskt minne
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

I jämförelse kan inget mätas med det
Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

september 2018
juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Ett fysiskt minne

Härom kvällen tittade jag på ett fotografi som står i min sons rum. Det är taget ett par år innan han föddes. På bilden springer jag och min man rakt ut i en sjö. Himmelen är alldeles blå, jag bär en klargrön bikini, min man ljusgula badshorts och vi plaskar ut i det svalkande vattnet.   

När jag ser på bilden får jag plötsligt ett fysiskt minne. Det är sällan jag upplever det nu för tiden men där framför fotografiet minns plötsligt mina händer. De minns hur det kändes att dra handflatorna längs med hans ryggrad.   

Jag minns precis hur varm hans rygg brukade kännas under mina händer. Hur hans muskler var spända över ryggraden och hur hans hud brukade knottra sig av min beröring. Han älskade att bli masserad, att bli kliad på, att med lätta fingrar bli smekt över ryggen. Hans starka, unga, muskulösa rygg.   

Och jag minns ärren. De stora, tydliga ärren. Spåren av ingreppen som skulle rädda hans liv. Men fotot vid sjön är taget långt före cancern tog sig in i hans kropp.

Om jag blundar kan jag ha svårt att minnas precis hur hans ansikte såg ut. Det minnet börjar bli suddigt. Jag minns inte riktigt färgen hans ögon hade och jag kan inte längre tydligt se hur hans kinder formades då han log.   

Men mina händer minns hans rygg. En fysisk upplevelse som huden och fingrarna kommer ihåg. Jag minns den allra första gången jag fick känna hans hud under mina fingrar. Och jag minns den sista.  

0 kommentarer på Ett fysiskt minne:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint