Min blogg
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta
Du skulle inte känna igen dig.

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

november 2012

På en sten i skogen

Årets första snö. Barnen är så lyckliga att det strålar om dem. Promenaden till skolan måste starta tidigare än vanligt så vi hinner ha snöbollskrig och göra snöänglar och skratta och fånga snöflingor med munnen.   

När jag hade lämnat av dem vid skolan så fortsatte jag min promenad. Jag njöt av den klara luften och den barndomsvarma vinterstämning som infinner sig i det vita landskapet.

En sak i taget

Jag har fått hjälp att byta ut mina köksskåp. Så idag sitter jag och njuter av nya, vita köksluckor, andas ny luft, i mitt nya kök. Jag har gått igenom alla skåp, slängt trasigt porslin och grottat ner mig i minnen.   

Den där koppen som min man tappade i vårt första gemensamma kök. Örat limmade jag på koppen igen men den håller nog inte länge till. Ett på tok för värdefullt minne för att kasta bort dock, så längst in mitt nya skåp ställer jag koppen.

Vem ser barnet?

När min man dog blev jag sjukskriven. Det var sommar och jag hade mycket sällskap av familj och vänner som då var lediga. Jag levde en timme i taget och kunde inte planera för mer än så.

Tiden gick och efter ett par månader kunde jag se en horisont lite länge bort. Sommaren tog slut och alla människor i min närhet började arbeta igen efter sina semestrar.    

Rent egoistiskt hade det då säkert varit allra bäst för mig att också börja jobba igen.

Tårar från himmelen

I flera dagar under den här senaste veckan har tårarna i mitt vänstra öga runnit frekvent. Jag har fått som ett sår i ögonvrån av allt mitt torkande. Kinden har burit på ett saltspår och jag har tyckt om hans närvaro. För det är så det känns.   

I samma ögonblick som min mans hjärta slutade slå rann nämligen en tår ur hans vänstra öga. Rakt ner över hans kind. Som en vacker symbol för att han lämnade oss mot sin vilja.
Site Builder drivs av  Vistaprint