Min blogg
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta
Du skulle inte känna igen dig.

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

oktober 2012

En bok om sorgen

Jag har skrivit en bok. Eller, nu är det ju ingen bok, ännu. För bokförlagen säger att böcker om sorg inte säljer. 
"Människor vill inte läsa om sorg. Läsa gör man för att må bra.” skrev ett förlag till mig.   

Jag förstår faktiskt inte vad de menar. När jag väljer en bok att läsa vill jag beröras. Jag vill njuta, ifrågasätta, skrämmas, undra och fantisera. Jag vill få förklaringar, skratta, förvånas, gråta, bli arg och känna igen mig.

Några dör unga

I gryningen på vår bröllopsdag togs min man ifrån mig. Jag ser det som ett så fint sätt att avsluta sin historia. Cirkeln slöts, avskedet kantades av all tänkbar kärlek, för evigt vår egen dag.   

Han var en man som lämnade så många spår. Så många saknar honom. Så många kan vittna om hur ömsint, varm, generös och snäll han var. Hur han kunde busa, få andra att skratta och se på livet med så positiv blick.

Tack. Förlåt. Farväl.

Igår deltog jag i en konferens om döden. Innan det var det dags för mig att tala lyssnade jag till en föreläsning som handlade om begravningar. Om vårt behov av riter i livet och hur viktig begravningen är i det hänseendet. Mitt i all abstrakthet och all obegriplighet blir begravningsakten något konkret. Med huvudsyfte att få säga: Tack, Förlåt och Farväl.

Jag har så svårt att förstå att barn ofta förvägras möjligheten att få delta i det där sista farvälet.

Tid

Om ett par dagar ska jag åka till Jönköping och föreläsa för personalen på ett onkologisjukhus. Om ett par veckor åker jag till Vara och talar inför palliativ vårdpersonal, det vill säga sjuksköterskor som arbetar med patienter i livets slutskede. I november ska jag föreläsa i Stockholm och i Göteborg. Jag kommer att ge min bild av hur man som anhörig upplever den svåra tiden att leva invid en svårt sjuk anhörig.
Site Builder drivs av  Vistaprint