Barn som anhöriga
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

I jämförelse kan inget mätas med det
Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

september 2018
juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Barn som anhöriga

För ett par dagar sedan kontaktades jag av ett stort läkemedelsföretag. De bjöd in mig att föreläsa vid en utbildningsdag för onkologipersonal i södra Sverige. Jag har ombetts att prata om sorgen efter en nära anhörigs död och om hur vi upplevde tiden då min man var cancersjuk. 

Jag kommer att välja att prata mycket om hur barnen upplevde det. Påpeka att ingen inom sjukvården egentligen såg barnen. Att ingen hälsade på dem och ingen frågade om de kände behov av stöd eller information på sin egen nivå. 

Det här är en viktig möjlighet för mig att nå fram direkt till de personer som möter barn som är anhöriga till svårt sjuka föräldrar. Personerna på det här sjukhuset har själva bett att få höra mig föreläsa. Det i sig är ett bevis för mig att barn som anhöriga är ett område som sjukvårdspersonal helt saknar förberedelse på. Så jag är stolt över att kunna medverka till en förbättring.

Jag kommer att få tala direkt till och kunna beröra precis de sjuksköterskor och läkare som i sin arbetsvardag står öga mot öga med små barn som har en sjuk mamma eller pappa. Kanske kan jag få dem att känna sig mer säkra på hur man ska tilltala ett barn, att man ska våga möta barnets blick och visa att barnet kan få ställa sina frågor till dem. Kanske kan jag inspirera kontaktsjuksköterskor så att de vid sina kommande inledande samtal med en patient, bär med sig insikten om vikten av att fråga om denne har barn. För att tillsammans med föräldrarna kunna hitta rätt sorts stöd för hela familjen. Onkologisköterskor som kan förstå sitt ansvar att försöka stötta föräldrarna i att låta barnen vara delaktiga under behandlingen och sjukdomstiden.

För att förbereda mig för min föreläsning dyker jag ner i den litteratur jag har lyckats hitta i ämnet. Det är inte många böcker skrivna. Men kanske finns det fler som kan skrivas..?



0 kommentarer på Barn som anhöriga:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint