Min blogg
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta
Du skulle inte känna igen dig.

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

september 2012

Sommar och vinter

Sommaren 2011 hade jag äran att få göra ett eget sommarpratsprogram iSommar i P1. Jag vet att många människor lyssnade på min berättelse. Jag har fått så många vackra handskrivna brev, fint formulerade mail, flera telefonsamtal och stor uppmärksamhet. Många, säkert fler än jag kan ana, berördes av min historia och fann styrka i att få spegla sin egen sorg i det jag berättade. 
Länk till programmet finns här:

Som en saga

"Det är nästan som en saga tycker jag."

Så säger Skorpan i inledningen av Bröderna Lejonhjärta. Och så berättar han sin saga. Om sin modige, godhjärtade bror, som dog alldeles för ung. 

När jag gifte mig med min man tänkte jag också att det var som i en saga. Jag var prinsessan som fick sin prins. Solen glimrade i Siljans vatten den dagen, svalorna skriade, våra vänner och älskade fanns nära. Allting var gott.

Barn som anhöriga

För ett par dagar sedan kontaktades jag av ett stort läkemedelsföretag. De bjöd in mig att föreläsa vid en utbildningsdag för onkologipersonal i södra Sverige. Jag har ombetts att prata om sorgen efter en nära anhörigs död och om hur vi upplevde tiden då min man var cancersjuk. 

Jag kommer att välja att prata mycket om hur barnen upplevde det. Påpeka att ingen inom sjukvården egentligen såg barnen. Att ingen hälsade på dem och ingen frågade om de kände behov av stöd eller information på sin egen nivå.

Arg och nedstämd

Ilska är inte en känsla jag har haft i min sorg. Det har känts så onödigt, så dumt att vara arg på en sjukdom. Jag är ju medveten om att min man slets ifrån oss, inte valde att lämna oss. Men de senaste dagarna är det just arg jag har varit.

I mitt liv, just nu, finns så mycket nedstämdhet. Sjukdomar, skilsmässa, krossade drömmar, depressioner, död och olycklig kärlek. Hela jag tyngs ned och har svårt att hitta upp till ytan igen.
Site Builder drivs av  Vistaprint