Hela jag
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

I jämförelse kan inget mätas med det
Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

september 2018
juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Hela jag

Ibland blir rollerna jag har att spela för många. Idag har jag begått en synd, enligt mig själv. Jag missade rollen som tandfé. Min dotter tappade en tand igår, och i morse sprang hon förväntansfull till sin tandask för att se om tandfén hade lämnat en gulltia. Men det hade hon inte... Oförlåtligt. Tycker jag. Min dotter tog det med ro och sa att det nog kommer en peng nästa natt men för mig känns det som ett enormt misslyckande. 

Att jag senare samma morgon glömmer hennes gympakläder gör mig till en än mer misslyckad förälder. Naturligtvis dömer jag mig inte så hårt, alla har rätt att fela. Men känslan av otillräcklighet är jobbig att bära.

Och det fick mig att tänka på vad många olika roller jag har. Jag försöker hålla igång ett yrkesliv, inom ett för mig nytt område. På egen hand med eget företag, vilket inte alltid är lätt. Det är en roll jag gillar, trivs bra i och blir inspirerad av. Men den ska balanseras med att hinna hem och hämta barn tidigt i skolan. Varvat med att hinna klura ut goda middagar, orka tillaga dem och pussla ihop bandyträningar med läxor och inköp av nya stövlar. Vardagspussel, vilket är det mest svårlösta pussel som verkar finnas. 

Frånsett vardagen är jag noggrann med att ha ett stort umgänge och vill omge mig med goda vänner. Vänskapsrollen är alltså ytterligare en roll. Jag vill hinna träffa, fråga, lyssna, krama om, skratta med och berätta för.

Förälskad vill jag också kunna vara. Få känna mig vacker, omtyckt, efterlängtad och älskvärd. Få le mot ett förälskat ansikte, drunkna i en djup blick och känna armar om min midja. Få ge av det jag har i mitt hjärta, få bära någon som vill bli buren av mig. Just den rollen är hemskt åsidosatt. Saknad.

Jag är också granne. Dotter. Förebild för mina barns kompisar. Städerska. Bokläsare. Hemmets tekniker och snickare. Grillmästare. Storasyster. Inredare. Frisör och sminkös. Picknickpackare. Bästis. Pannkaksmamma. Filmfrossare. Trädgårdsmästare. Terapeut för mina vänner. Cykeldäckspumpare och bandymorsa. Faster. Skvallertant. Debattskrivare. Partypingla. Mjukisbyxmysig soffpotatis. Sensuell och flirtande. Drömmare. Organisatör. 

Och framför allt är jag mamma. Som tröstar och tjatar. Skriker och skrattar. Älskar så att hjärtat nästan går itu. Men om jag inte orkar med eller tar mig tid för alla de där andra olika rollerna är jag inte en hel mamma. Så i helgen sliter jag mig loss och drar till Linköping. Jag ska samla på mig egen energi, dricka vin, hänga med mina egna kompisar, och gå på Lasse Winnerbäcks konsert. Men dessförinnan ska jag handla mat, hänga tvätten, hämta barnen, ha fredagsmys med chips och film. Och i natt, när min vackre prins och ljuvliga prinsessa sussar sött ska tandfén försiktigt smyga sig in i det rosa flickrummet och lämna en gyllene lyckopeng i den lilla asken. Då kommer jag att känna mig hel.

0 kommentarer på Hela jag:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint