Jag tror på själva livet
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

I jämförelse kan inget mätas med det
Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

september 2018
juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Jag tror på själva livet

Många har ifrågasatt min inställning och tro på att allt som sker har en mening. Kanske inte ifrågasatt det men själva haft svårt att se meningen med att en ung människa rycks ifrån livet. Jag har givetvis stångats med samma undran. Varför - har varit en fråga som ekat i mitt huvud, ofta. Men jag har vägrat att låta de tankarna äta upp mig. Jag skulle fullständigt ha gått sönder om jag hade tillåtit mig att fastna i det tänket.

Min man hade en inställning till livet som jag vet att han fann styrka i: "Det man inte kan göra något åt, det är det ingen idé att ödsla ilska och energi på." Jag hade väldigt svårt för det, förut. Jag har ett starkt humör och reagerar snabbt, tyvärr ofta med ilska. Sådan är jag fortfarande men jag har lärt mig att rikta min ilska bättre, använda mig av den. Tack vare min ilska över hur osynliga barnen var under sin pappas sjukdomstid har jag idag hittat vägar att kunna påverka situationen för barn i liknande lägen. 

Jag minns den avgörande stunden då jag lärde mig att anamma min mans synsätt. Det var för drygt tre år sedan. Vi satt på läkarens kontor och fick höra orden vi fasat för länge. Ord som sa att nu fanns inget mer att göra, cancern hade spridit sig i min mans kropp och nu kunde det gå snabbt i slutet. Hela min värld rasade. Min man som satt bredvid mig var fortfarande den som bar oss båda. Han la sin hand på min och viskade: "Det blir bra."

I den stunden hade jag ett val. Jag hade kunnat låta min ilska brusa upp, jag hade kunnat skrika och gråta och sparka vilt. Men vem skulle jag ha varit arg på? Vad hade jag kunnat göra för att förändra situationen? Ingenting. Och det fanns ingen person att vara arg på. 

Jag sörjer min man och jag kommer att sörja honom i hela mitt liv. Men jag kan inte, hur starkt jag än vill det, påverka det faktum att han inte fick leva längre. Så jag väljer att tro att att det finns en mening med det hela. Jag tror att jag lever ett bättre och lyckligare liv, om jag tror på att det finns en mening med livet, även det liv som blev kort. Jag har ingen religiös tro på någon gud. Det ger mig ingen tröst att tänka på i alla fall. Jag vill tro på själva livet. 

Skulle jag se på det som händer som meningslöst skulle jag bara överleva. Jag skulle vara en usel mor och inte ta tillvara på livet alls. Och sådan vägrar jag att bli! Ledsen, sorgsen och arg kan jag vara. Men inte bara det. Jag vill känna alla känslor. Jag vill se det magiska i varje dag. Jag vill känna tacksamhet för att jag är frisk. Jag vill känna lyckan över mina fantastiska barn -varenda dag. Jag vill se och uppskatta den rikedom jag har; i alla de jag älskar och alla goda förutsättningar som faktiskt finns i mitt liv. För jag vill leva mitt liv - inte bara överleva.

0 kommentarer på Jag tror på själva livet:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint