Önskedrömmar
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

I jämförelse kan inget mätas med det
Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

september 2018
juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Önskedrömmar

Idag fick jag plötsligt bilden av min mans lägenhet, där han bodde när vi träffades, tydligt för mitt inre. Jag mindes känslan av att vara nyförälskad. Hur han höll sina armar om mig och hur jag kände mig som hemma i hans famn. Förtroendefulla samtal mitt i natten. Förhoppningar och drömmar. Så avlägset det känns men ändå så nära i minnet.

Min dotter sa till mig härom dagen:
"Jag brukar drömma om pappa. Att han vevar när jag hoppar hopprep. Och att vi äter bullar och dricker saft. Alla vi fyra i familjen, på altanen."
En vacker bild. En dröm. En önskan. 

I nästa stund frågade hon mig om jag är kär i någon. Det lyste i hennes ögon av förväntan. Hon vill att det ska finnas en man i våra liv.  Och visst kan jag längta efter den där känslan av att få komma hem i någons famn. Jag vill vara förtrolig och ha någons armar omkring mig. Ibland känner jag mig som en Snövit eller en Askungen som går och drömmer om sin prins. Någon som plötsligt knackar på min dörr. Någon som gillar att veva hopprep, som vill äta bullar med mina barn och som ser något förtrollat i min blick, trots att jag själv inte längre kan se det.

En vän sa till mig nyligen att jag vore så värd att få uppleva romantik och passion den här sommaren. Jag log och sa att just det känns så avlägset som det någonsin kunnat vara. Sedan min man dog har jag fått uppleva små korta ögonblick av både passion och romantik. Jag har funnit brinnande känslor igen och jag har fått känna mig som hemma i en annans famn, om så  bara för en stund visserligen. Förälskelse och förtrolighet. Det finns ingenting som är så ljuvligt. Samtidigt finns det ingenting som tär så mycket på hjärtat. Och jag vet att det oftast kostar mer än det smakar så jag fortsätter hellre att vara helt utan.

Men jag vill behålla min sagodröm. Jag vill hellre vara en Askungen som naivt går och drömmer om Prinsen än en bitter änka som tror att den bästa tiden är förbi. Trött, tärd och trasig men ännu en romantisk prinsessa som krampaktigt håller kvar sin dröm. 

"A dream is a wish your heart makes
When you're fast asleep
In dreams you lose your heartaches
Whatever you wish for, you keep
Have faith in your dreams and someday
Your rainbow will come smiling thru
No matter how your heart is grieving
If you keep on believing
the dream that you wish will come true"
(Text från Askungens sång)

0 kommentarer på Önskedrömmar:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint