Stark som du
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

I jämförelse kan inget mätas med det
Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

september 2018
juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Stark som du

Idag har jag stått i mitt stökiga kök och bakat bullar. Under tiden lät jag Spotify spela musik och jag valde en skiva som jag inte hade lyssnat så noga på. När den här låten spelades hajade jag till. Jag hade aldrig hört den förut men orden träffade mig rakt i hjärtat.


Orden fick mig att tänka på de allra sista minuterna av min mans liv. Jag låg då invid honom, tätt nära, och lyssnade till hans tunga andetag. Min hand strök honom mjukt över bröstkorgen och jag viskade ibland ord som jag trodde kunde lugna honom.

Men mitt huvud kändes alldeles tomt. Mitt hjärta var på väg att gå sönder. Och vad väljer man egentligen att säga när det snart inte finns tid kvar att säga något mer?

"Var inte rädd. För det är inte jag."

Jag tror att det blev mina sista ord till honom. Jag vet i alla fall vilken känsla jag önskade skicka med som avsked. En känsla av att allting kommer att ordna sig. Att jag tryggt fanns vid hans sida och att jag så gärna ville försöka hjälpa honom att släppa taget. 

För det var det svåraste för honom. Om han hade ont de där sista dygnen så spelade det ingen roll. Ångesten för vad som väntade honom vid sista andetaget kunde han bära. Men att tvingas släppa taget om vår son och vår dotter, och mig, var det han inte ville gå med på.

Idag när stod och kavlade min bulldeg hörde jag så orden sjungandes i mina högtalare:

"Här kan du bära vad som helst
Du är alltid starkast
Och jag alltid lika stark som du"

För det var vad som hände den där tropiskt varma natten för snart tre år sedan. De där sista timmarna av hans liv. Han hade alltid varit den starka av oss två men jag tror att jag valde en väg den där natten. Jag valde att ta över hans styrka. För barnens skull. För min egen skull. Han hade varit den som höll balansen rätt i våra liv och jag ville inte låta allting falla när han försvann. Så jag blev den starka. 
"...alltid lika stark som du"

0 kommentarer på Stark som du:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint