Lyckobubbla
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

I jämförelse kan inget mätas med det
Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

september 2018
juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Lyckobubbla

För exakt nio år sedan var jag höggravid och skulle bara gå på toaletten innan vi skulle släcka lampan och sova, jag och min man. Då gick vattnet. Ivriga och förväntansfulla plockade vi ihop våra saker, ringde BB och fnittrade som små barn. Inga blivande föräldrar kunde vara lika redo som vi var i den stunden. Lugna och trygga, säkra på att allt skulle gå bra och att vi skulle få njuta i vår lilla lyckobubbla.

Och så blev det. Kl 12.03 nästföljande dag föddes vår lille son. Solen sken, himlen var alldeles klarblå, jag minns den minimala biten av himmel som jag kunde se från förlossningsrummets fönster. Jag hade ont och kunde inte begripa hur någon kvinna kunde ge sig in i en förlossning frivilligt, så syskon till vårt barn kändes vansinnigt fjärran. Men lyckan som svepte in i oss var större än vi kunnat förbereda oss på. Hela det första året som föräldrar svävade vi som på moln. Vår son mådde bra, han var naturligtvis det vackraste barn som någonsin funnits och vi var trygga i våra föräldraroller. Så mycket kärlek omfamnade oss.

Ibland tänker jag att det var för bra för att vara sant. Och att vi därför var tvungna att betala för vår lycka. Kanske ger jag den förklaringen till det oförklarliga i att min man inte fick finnas kvar hos sina barn.

Ikväll kunde jag se på min son hur lycklig han är. Han har fina kompisar som står honom nära, han verkar nyfiken på livet och han kan njuta av varje dag.  Men vetskapen om att den person som under de första sex åren av hans liv var den i särklass, absolut viktigaste personen i hans liv rycktes ifrån honom, hugger som knivar i mig. Jag lider så av att veta att den grundtryggheten raserades för honom. 

Jag känner mig ofta så otillräcklig, så handfallen inför vad jag ska göra för att hjälpa honom, stötta honom och peppa honom. Men jag gör vad jag kan. Och jag ska minnas de där första sagolika dagarna av hans liv så länge jag lever. Vad som än händer oss, vart vi än hamnar, hur vi än kommer att må så finns minnet av den där lyckobubblan för alltid i mitt hjärta. Grattis på nioårsdagen min lilla stora pojke!

1 kommentar på Lyckobubbla:

Kommentarer RSS
JackH on den 26 april 2012 18:22
Grattis i efterskott!!
Svara på kommentar

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint