Förlorade drömmar
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

I jämförelse kan inget mätas med det
Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

september 2018
juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Förlorade drömmar

För fem år sedan började jag och min man planera för en resa till Kina. Vi har en vän som bor i Peking så vi ville passa på att besöka honom under OS 2008. Jag har min födelsedag den 8 augusti och 08.08.08 skulle OS-invigningen äga rum, så min födelsedag skulle firas på den stora arenan. Vår vän ordnade biljetter till evenemanget och vi köpte våra flygbiljetter.

Några månader efter att vi hade betalat för biljetterna trängde sig cancern in i vårt liv. Pengarna för resan fick vi tillbaka. Men drömmen förlorade vi för alltid. 

Jag har aldrig varit direkt sportintresserad, tycker inte så väldans mycket om att resa och visste med mig att jag skulle ha svårt för det varma klimatet i Kina i augusti. Så för mig kändes det rätt ovidkommande i det stora hela, att gå miste om resan. Men för min man var detta den första riktigt stora sorgen. Han älskade att resa, drömde om en tur på Transibiriska järnvägen, såg fram emot att upptäcka Australien i framtiden och han hade planerat att ta med sig barnen på tågluff genom Europa då de blivit tonåringar. Dessutom älskade han all sorts sport så det stora i att få uppleva en OS-invigning på plats i Peking förstod han att uppskatta.

Själva drömmen om att se Kina delade vi. Drömmen höll vi i våra händer, flygbiljetterna fanns här i ett kuvert. Vi ville se den kinesiska muren tillsammans. Upptäcka den stora staden Peking ihop och uppleva saker som vi skulle minnas för resten av våra liv. Då vi fick beskedet om att han hade cancer anade vi inte att livet snart skulle ta slut för en av oss. Vi lät oss känna besvikelse över vår förlorade resa. Gråta över en krossad dröm. Men inte ens läkarnas dystra ögon fick oss att släppa taget om den där drömmen som stod oss som alldeles självklar; att vi skulle få åldras tillsammans.

0 kommentarer på Förlorade drömmar:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint