Tårar
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

I jämförelse kan inget mätas med det
Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

september 2018
juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Tårar

När min mans hjärta slutade att slå, precis i samma ögonblick som lungorna tog sitt sista andetag, föll det en tår ur hans vänstra öga. Tåren rann ner över hans kind, långsamt. För mig var det som ett konkret avsked. Ett ljudlöst Hej då. Som att han ville ropa "Jag vill inte lämna er!".

Jag har gråtit så många tårar under de senaste åren. Jag har haft lätt för att gråta i hela mitt liv egentligen men upplevelserna kring min mans död har naturligtvis gjort mig mer ledsen. Nu händer det ibland att jag inte gråter på en hel dag och det gör mig snarast förvånad. Jag har gråten som en väg till återhämtning, mitt sätt att släppa ut det smärtsamma.

Igår kväll var jag ute på en kvällspromenad. Jag njöt av den klara luften, lät musiken i mina hörlurar hitta en vemodig sinnesstämning och kände mig sorgsen men samtidigt lycklig. Jag lät sorgsenheten pysa ur mig som jag alltid brukar göra och tårar började sakta rinna. Men som så ofta rann det endast tårar ur mitt vänstra öga...

Det förvånas jag inte över längre. Till en början tänkte jag att det var på grund av att mina tårkanaler blivit för överansträngda, att främst det vänstra ögat hade en överproduktion av tårar, och kanske är det så. För det är inte bara stunder då jag är ledsen som tårarna rinner. Om solen skiner starkt, vinden blåser hårt eller luften är för kall reagerar mitt vänstra öga genast med att vätskas. Ibland blir det som ett sår i ögonvrån på grund av allt salt.

Varje ny tår som rinner längs med min vänstra kind blir som en hälsning från min man. Som en liten smekning. Ett litet "Hej där. Jag är med dig vet du." Den tanken värmer mig. 

2 kommentarer på Tårar:

Kommentarer RSS
Annika on den 29 februari 2012 14:40
Du skriver så vackert så jag börjar gråta! Stor kram till dig Monika!
Svara på kommentar


Tilda on den 20 juli 2014 15:53
Något av det finaste jag någonsin läst. :)
Svara på kommentar

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint