Livslång kärlek?
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

I jämförelse kan inget mätas med det
Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

september 2018
juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Livslång kärlek?

Igår var det Alla hjärtans dag, och även om jag inte är typen som tycker att kärlek ska firas endast en dag per år så kändes det lite mer ensamt just igår. En sorgesam dag av eftertänksamhet blev det för mig. Jag tittade mycket på gamla foton och tänkte på min familj och även släktled längre bak i tiden. En sak som slog mig är hur många i min släkts historia som alltid levt samman med en och samma maka/make. En enda livslång kärlek.

När jag var yngre tänkte jag att det var det allra vackraste som fanns att få. Att hitta en person som skulle älska mig för resten av livet. Någon jag varit ung tillsammans med och som jag kunde få bli gammal med, formas av, växa med och till slut dö hos.

Så hittade jag honom. Vi var unga tillsammans, lärde känna varandra som 24-åringar. Vi skapade ett liv, fick barn, köpte hus och sommarstuga, formades och växte ihop. Och han älskade mig för resten av livet. 

Hans liv alltså. Men i min rosaskimrande dröm om en livslång kärlek skulle jag få ha någon att älska för resten av mitt liv. Den drömmen måste jag sorgesamt släppa. Om jag nu träffar någon att älska så blir det i bästa fall en kärlek som varar i halva mitt liv.

De här tankarna har jag haft ända sedan han dog. Att det är en stor del av min sorg, att själva bilden av hur jag trodde att ett äktenskap skulle bli, var tvunget att förändras. Jag försöker att se på det med mer ljusa ögon nu. Jag vill ju fortfarande tro på kärleken och det stora i att få komma någon så nära. Att våga mötas i en sådan förtrolighet och vilja dela sitt liv med någon annan. 

Att kunna känna samma styrka i känslorna hos flera personer under sitt liv kan jag se som berikande. Jag tror det kan finnas flera livslånga kärlekar för mig. Man kanske inte lever tillsammans i hela sitt liv men nog finns det flera personer som man älskat, som man bär med sig i sitt hjärta så länge man lever. Jag bär på flera stycken. Och jag tror att det finns utrymme för flera till!

0 kommentarer på Livslång kärlek?:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint