Min blogg
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta
Du skulle inte känna igen dig.

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

februari 2012

Borta för alltid

I helgen besökte jag och dottern våra vänner i Solna. När vi klev av bussen utanför deras hus berättade jag för henne att precis här i närheten bodde hennes pappa när jag lärde känna honom.

”När ni blev kära.” sa hon och fortsatte: ”Men vem blev kär först? Han i dig eller du i honom?”

En svår fråga, jag blev tvungen att tänka efter hur det egentligen var. Och vad hon menade hon? Blir man inte kär samtidigt, eller hade han känslor för mig först eller var det jag som trånade efter honom till en början?

Tårar

När min mans hjärta slutade att slå, precis i samma ögonblick som lungorna tog sitt sista andetag, föll det en tår ur hans vänstra öga. Tåren rann ner över hans kind, långsamt. För mig var det som ett konkret avsked. Ett ljudlöst Hej då. Som att han ville ropa "Jag vill inte lämna er!".

Jag har gråtit så många tårar under de senaste åren. Jag har haft lätt för att gråta i hela mitt liv egentligen men upplevelserna kring min mans död har naturligtvis gjort mig mer ledsen.

Livslång kärlek?

Igår var det Alla hjärtans dag, och även om jag inte är typen som tycker att kärlek ska firas endast en dag per år så kändes det lite mer ensamt just igår. En sorgesam dag av eftertänksamhet blev det för mig. Jag tittade mycket på gamla foton och tänkte på min familj och även släktled längre bak i tiden. En sak som slog mig är hur många i min släkts historia som alltid levt samman med en och samma maka/make.

Stöd finns - men inte för alla

Jag mötte nyligen en man som hade förlorat sin son i cancer. Sonen var knappt tre år när han dog och han hade då varit sjuk i halva sitt liv. Mannen berättade om sin sorg. Om sina två äldre söner som den dagen förlorade sin lillebror. Han berättade om sin fru och om hur deras förlust hade fått dem att komma ännu närmare varandra. Och nu hade de ytterligare ett barn; en dotter som föddes en tid efter sonens död. 

Filmer och ensamhet

Att se på film var det stora intresse vi delade, min man och jag. Vi har sett oändligt många filmer tillsammans. På bio, i soffan under trötta småbarnsår och på en liten bärbar dvd-spelare i otaliga sjukhusrum. Att se på film i en smal sjukhussäng, tätt nära varandra, var befriande stunder då vi kunde rymma till fantasiplatser och förtrollade världar. Där det fanns spring i benen, underverk skedde, där det goda segrade och smärta inte fanns.

Kontakt

"Pappa blev en fågel." konstaterade min dotter en dag vid köksbordet. Jag undrade vad som fick henne att tänka så och hon sa:
"Jo, för varje morgon när jag går och sätter mig i soffan så sitter det en liten fågel ute på altanen."

Kanske är det hennes önskan om att ha sin pappa nära hos sig. En vilja att han ska kunna se henne, varje morgon. Att hon kan få ha en form av kontakt, nästan som en kommunikation med den där lilla fågeln.
Site Builder drivs av  Vistaprint