Min blogg
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

I jämförelse kan inget mätas med det
Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

september 2018
juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Hur lever man utan en pappa?

Jag minns den dagen då min man berättade för våra barn att han snart skulle dö. Kanske ett av de starkaste ögonblicken i allas våra liv. Jag stod utanför rummet där han satt med båda barnen i famnen. Han ville ta det samtalet själv. Jag stod utanför, redo att ta emot, om de alla skulle falla.
 
Min dotter kom ut först. Jag tog med henne på en liten promenad genom sjukhemmet. Jag frågade henne om hon förstod vad pappa hade sagt.

Du är en viktig vuxen!

Varje dag förlorar drygt nio barn i Sverige en förälder. Varje dag dör ungefär tre barn som efterlämnar syskon, klasskamrater och vänner. Hittills i år har 27 000 barn flytt till Sverige utan någon vårdnadshavare. Närmare en tredjedel av alla svenska barn är under sin uppväxt med om en skilsmässa och nästan en femtedel har föräldrar som missbrukar och/eller är psykiskt sjuka.
Listan på barn som befinner sig i svåra livssituationer kan göras lång.

De osynliga barnen

Min man utbildade sig två gånger. Först till lärare. Sedan till polis. Hans korta liv gav honom erfarenheter och upplevelser som gjorde att han brann för de osynliga barnen. Han var själv ett osynligt barn när han växte upp och han mötte många osynliga barn i sina arbeten. Hans korta liv innebar också att hans egna två barn tillhör den kategorin.   

När jag pratar om de osynliga barnen menar jag de barn som är anhöriga till problemfyllda, fysiskt eller psykiskt sjuka eller avlidna föräldrar.

I dag är det deras dag!

I dag är det Nationella Anhörigdagen. Anhöriga är ett vitt begrepp. Jag tänker på de anhöriga som vårdar svårt sjuka i hemmet. Äldre par som levt ihop ett helt liv, där den ena får se sin partner förändras och sakta glida in i sin demens. Eller alla föräldrar som vårdar svårt hjärtsjuka barn, gravt autistiska döttrar eller infektionskänsliga och cancerdrabbade söner. Anhöriga som kämpar med/mot Försäkringskassa, rehabiliteringsavdelningar och sin egen arbetsplats.

Min hyllning till den riktiga mannen

Min son vill bli kalsongmodell när han blir stor. Han ska vara välrakad, över hela kroppen. Muskulös, stora muskler på armarna, och rutor på magen. Och kroppen ska vara inoljad, så att musklerna glänser. Han ska nog ha några tatueringar också. Framstå som lite farlig. Och jag förstår var han får den bilden ifrån.   

Han ser inte den riktiga mannen. Han ser inte män som gråter, som är rädda för åskan, mörkret eller ensamheten.

Tacksamhet och smultrondoft

I dag har jag på mig en gammal parfym som jag inte har använt på länge. Doftminnet är ett av människans starkaste sinnen och den här doften fick mig tydligt att minnas en av de sista dagarna av min mans liv.   

Jag stod i badrummet på den palliativa avdelning, där min man skulle dö tre dagar senare, och jag hade precis duschat och klätt mig. Då hörde jag min man säga; 

”Det luktar smultron.”   

Min parfym har en aning smultrondoft i sig,  jag gick in och pussade honom på pannan, så att han kunde få känna smultrondoften klarare.

Det enda riktigt viktiga

Jag har ett hem som är ett fullständigt kaos. Det ligger skor, kläder, bandyklubbor och kartonger med nytryckta böcker i hela hallen. Vi får ofta balansera noga för att nå fram till toaletten och letar i panik varje morgon för att hitta rätt par skor. Det finns hundra saker som jag borde fixa; lägga nytt golv i barnens rum, tapetsera den där väggen som har stått utan tapeter i flera år, städa ur tvättstugan, putsa fönsterna på övervåningen, organisera mina arbetspapper, sortera ut sådant vi inte använder ur förrådet, klippa gräset.

Det där som inte syns

Min dotters busskort hade slut på pengar, men busschauffören lät henne åka med ändå. 
”Be pappa sätta in mer pengar på det bara.” hade han sagt till henne. 
När hon berättade detta för mig såg jag att hon hade glansiga ögon. Sorgen, som så sällan syns i hennes blick, visade sig nu med tveklös tydlighet.   

Det var ett kort samtal, en kommentar, sagd i all välmening och utan att busschauffören hade kunnat veta något om just min dotters familjesituation.

Jag minns inte

Plötsligt kom jag på mig själv med att tänka att jag har börjat släppa delar av sorgen. Jag har svårt att minnas den första tiden utan honom. Jag minns att jag först var arg, sedan förtvivlad, men jag minns inte precis hur det kändes. Hur var det att gå och hoppas på ett sms eller vänta på att han skulle dyka upp runt husknuten som han alltid brukat göra, och sedan smärtsamt inse att det aldrig skulle bli så igen?

Trots allt

Min dotter firade sin treårsdag i glittrig silverklänning och lackskor. Jag minns hur hon sprang, skrattande och glittrande, längs med sjukhuskorridoren. För treårsdagen firades på avdelningen där hennes pappa just hade lagts in för rehabilitering, efter att den försa tumören opererats bort. Vi kunde ge henne en mysig dag, trots allt.   

Många barn har det så. Fler barn än vi vill tänka på har en förälder eller ett syskon med en svår sjukdom, som gör att födelsedagar, julaftnar och andra högtidsstunder måste firas på ett sjukhus.
Site Builder drivs av  Vistaprint