Den starkaste flickan i världen
Företagets namn - Företagsmeddelande
Min blogg

Den starkaste flickan i världen

”Nu är det du som måste vara den starka, Monika.”
Jag vet inte  hur många gånger de orden har sagts till mig. Många sa det till mig när min man blev sjuk. Under hela sjukdomstiden. Det var vad jag sa till mig själv också då.
 
När han dog var jag också den som var den starka. Just då var det ingen som sa det till mig, tvärtom. Jag kände hur alla omkring mig gick och väntade på att jag skulle krascha. Men jag var den starka. Alla andra i mitt liv hade ju också en relation till min man och en egen sorg att bära. Särskilt mina barn. Och för att någon skulle bära dem igenom tragedin, var jag tvungen att vara stark.
 
Åren gick, mitt hjärta läkte ihop och jag vågade öppna upp det för ny kärlek. Men att möta någon mitt i livet kan innebära komplikationer. Jag följer alltid mitt hjärta och kärleken är blind, så plötsligt befann jag mig i en situation där jag förnuftsmässigt inte ville vara. För att komma ur det, eller igenom det, eller vidare i det, blev jag från flera håll tillsagd att vara den starka. Men jag förstod inte varför jag alltid var den som skulle vara stark. Hade jag inte varit stark nog nu?
 
Livet gick vidare, och stark det har jag fortsatt att vara. Som ensam förälder till två tonåringar, är varje vardag, varje beslut, varje diskussion, en styrkeansträngning. Och jag måste stå pall. För det finns ingen som kan ta över. Inte en sekund.
 
Även mitt rejält tilltufsade hjärta försöker ta sig vidare. Jag har under åren haft en nära vän som jag bett att få luta mig emot, för att orka vara den ständigt starka. Men det var kanske dumt av mig att tro att det fanns någon som skulle orka vara det stödet. Sviken och sorgtyngd av att förlora det fotfästet får jag nu återigen höra orden:
”Nu är det du som måste vara den starka, Monika.”
 
Så tänker jag på en bild från min barndom. En bild av Pippi Långstrump, där hon sitter vid sitt köksbord med ett stearinljus tänt framför sig.
”Pippi ser så ensam ut.” säger Annika, som ser henne genom fönstret.
Scenen är vemodig, musiken som samtidigt spelas i filmen är sorglig, och jag minns hur stark filmsekvens det var för mig att se som liten. Pippi ser mycket riktigt ensam ut, men samtidigt skönjar man ett leende i hennes ansikte. Jag tyckte det var oerhört vackert. En ensamhet som är så vemodig men samtidigt så stark och fin.
 
Jag inser att jag har blivit Pippi. Vemodig har jag alltid varit. Sorgen finns ständigt närvarande, och nya sorger och avsked tillkommer hela tiden. Ensam har jag varit så länge att jag inte ens minns hur det är att få hålla någon i handen. Och oavsett om jag blir tillsagd att vara det, eller om jag själv har försatt mig i det, så är jag den starkaste flickan i världen. 



0 kommentarer på Den starkaste flickan i världen:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint