Skynda
Företagets namn - Företagsmeddelande
Min blogg

Skynda

Höstvisa, med Cumulus Text av: Tove Jansson, Melodi: Erna Tauro

”Skynda dig älskade, skynda att älska”
Den låten, sjungen på finlandsvenska, har jag alltid älskat. Jag har alltid tilltalats av vemod. Min man brukade stillsamt sjunga den för mig. Ibland spelade han gitarr till, ibland viskade han sången i mitt öra.
 
I dag hörde jag den på radio. Orden får en annan innebörd när jag hör dem i dag. Skynda. Vi behövde skynda att älska. Så att vi hann med.
 
I dag saknar jag honom inte lika ofta. Eller inte på samma sätt. Det jag saknar är att få vara förälder tillsammans med honom. Han som pappa är oerhört saknad, längtad efter och ofta pratad om. Men som min kärlekspartner tänker jag sällan på honom.
 
Nu är det precis nio år sedan som han höll om mig för sista gången innan cancern hade tagit plats emellan oss. Nio år sedan allt gick sönder. Men jag minns inte sista gången han förklarade att han älskar mig. Var det under den sista veckan, den sista dagen? Sa han det eller skrev han det i ett sms?
 
Jag minns inte heller längre hur det lät när han sa orden Jag älskar dig. Just i dag saknar jag det. Saknar att minnas hans röst. Så i morse tog jag en promenad till graven. Och så tänkte jag på honom som mannen som jag mist, kärleken jag förlorat. Skulle han tycka att jag var vacker i dag? Mitt hår är längre och mer lockigt än han fick se det. Mitt ansikte bär spår av tunga år och min kropp har ändrat form. Skulle han attraheras av mig om han träffade mig i dag?
 
Skulle han ha fortsatt skapa musik, kanske lärt sig ett nytt instrument, om han hade levt vidare? Vad skulle han ha sagt om att Bob Dylan får Nobelpriset i litteratur? Jag vet att han hade alla hans skivor och gick på hans konserter, men vad hade han tänkt om utnämnandet av ett Nobelpris? Jag skulle så gärna vilja fråga honom det.
 
Skulle han ha sett mig och mina behov? Skulle han ha uppskattat mitt arbete eller tyckt att jag borde ha valt andra vägar? Skulle han ha fortsatt att komma ihåg våra datum, firat vår förlovningsdag och skulle han minnas de platser som var viktiga för oss?
 
Jag kommer inte ihåg allt. Men mycket kommer tillbaka när jag väljer att gå in på den minnesstigen. Det gör inte ont att gå där. Kanske har jag trott det, för jag har undvikit den vägen. Men här är ok att vistas. Så lång tid har gått och så mycket annat har flyttat in i mitt hjärta sedan han slets bort härifrån.

Trots allt har jag aldrig tappt min förmåga att älska. Där är jag inte trasig. Och jag är stolt över det. Jag älskar stort, brett och mycket. Jag skyndar mig.

0 kommentarer på Skynda:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint