Sumpad tid
Företagets namn - Företagsmeddelande
Min blogg

Sumpad tid

I dag tänkte jag på hur mycket jag har sumpat på grund av att min man dog. Hur mycket tid som har fått rinna förbi, och hur många upplevelser och möjligheter jag har gått miste om.
 
Egoistiskt tänkt. Men ärligt.
 
Så här var det: När vi var nygifta blev jag ganska omgående gravid. När vår son fyllde ett år blev jag gravid igen. Samtidigt som vår dotter föddes hade min man lämnat läraryrket och påbörjat sin polisutbildning. Han gick framåt, gjorde nytt, vecklade ut sina vingar. Min tid skulle komma sen. Just då ville jag ge allt fokus till barnen under deras första år i livet.
 
När min man hade tagit sin polisexamen och arbetat något år, kom cancern. Hela livet tog en paus. Jag tog över allt. Planering och ansvar, vård och omsorg. Min man fick fokusera på sin sjukdom, för att överleva helt enkelt. Drömmar var det ingen av oss som närde just då, allt handlade om att hålla fast vid hoppet om att han skulle få vara kvar till nästa jul, till nästa födelsedag, nästa helg. När han var mitt inne i sin sjukdomsbehandling sa han till mig:
 
”Snart är det din tur Monika. Du kanske också vill gå en till utbildning. Du kanske vill börja sjunga i kör, gå kurser, börja måla, resa. Jag ska ta över när det är din tur.”
 
Men han kunde inte ta över. Han dog.
 
År av sorg följde. År av fullt fokus på våra barn. År av att hitta tillbaka till mig själv, få vardagen att gå ihop, pengarna att räcka. Jag hade kanske kunnat börja om. Förälskat mig i en ny man, som jag hade kunnat få bli förälder med igen. För drömmen om fler barn svider, lever, och bubblar fortfarande inom mig. Men jag fann inte den mannen.
 
Jag hade kunnat söka en högskoleutbildning och blivit socionom eller psykolog. Eller jag kunde ha flyttat, bytt stad, börjat om med allt i mitt liv. Åtminstone kunde jag ha börjat sjunga i en kör.
 
Jag kan få som panik när jag tänker på hur åren bara går.  Men samtidigt är det den tanken som är min drivkraft. Har jag något val egentligen? Antingen sätter jag mig ned och sörjer allt jag aldrig fick chans till. Eller så ställer jag mig upp och gör det bästa jag kan av det jag har. Jag bestämmer själv vilken väg jag vill gå, och på vilket sätt jag ska nå mina drömmar.
 
Det innebär nog inte att jag kommer att föda fler barn och kanske kommer jag aldrig att börja sjunga i kör. Men jag har upplevt saker som jag aldrig hade kunnat tänka mig. Jag har två unga personer i mitt liv som länge till behöver mitt fulla fokus, men jag tänker inte sumpa mer.  Jag tänker åtminstone inte se det så.

0 kommentarer på Sumpad tid:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint