Jag undrar vem du ska bli.
Företagets namn - Företagsmeddelande
Min blogg

Jag undrar vem du ska bli.

Jag undrar vem du ska bli. Om några dagar blir du 13 år, och innan jag har förstått att du ens är det, så är du vuxen. Jag ser på dig att du bli mer och mer lik din pappa. Och jag önskar så starkt att han fanns kvar här, så att du kunde formas efter hur han var. Att din pappa kunde få sätta spår, inspirera, visa och lotsa dig.  Att han fick hålla dig i handen.
 
”Saknar du pappa?” sa du i går. ”Jag tänker att jag hade haft mer gemensamt med pappa än jag har med dig, mamma. Vi hade kunnat träna fotboll, spelat tevespel, och så.”
Så sa du och sparkade rastlöst på en liten boll. Jag tyckte det såg ut som att du svalde gråten.
”Saknar du honom?” är det enda jag kommer för mig att svara.
”Mäh, Såklart. Alltid. Han var bäst.”
”Mmm. Men han var en helt vanlig människa.” försöker jag få honom att förstå.
”Nej. Han var världens bästa pappa.”
 
Det hål du har i ditt lilla hjärta, det är fyllt av saknad. Och jag kan ingenting göra för att lindra den smärtan. Jag kan älska dig mer än alla andra och vara den bästa mamman i hela världen, men den där saknaden som svider inuti dig varenda dag, den kan jag aldrig mildra.
 
I sju år nu har du bara haft mig vid din sida. Och jag är så rädd att du ska bli som jag. Jag vill ge dig mer. När jag tänker på vad jag ger dig så är jag rädd att det bara är gnäll, tjat, tillsägelser och tristess. För att någon måste få vår vardag att rulla. För att jag aldrig kan byta av med någon, aldrig turas om att vara den där tråkiga, pinsamma, arga, påstridiga, tjatiga föräldern. Och så gillar jag varken gillar fotboll eller tevespel.
 
Jag undrar vem du ska bli. Så jag tar fram foton. På din pappa. Jag kan ägna varje dag åt att beskriva vem han var. Jag kan förklara vad jag älskade i honom, vad han gjorde, vad han sa. Och att du inte får se eller upptäcka det själv, det gör mig så ont. Men i den suddiga bilden av hans ansikte, ser jag lite utav dig. Du har samma minspel, samma mun. Och när du talar med mig, när du så där plötsligt gör mig sansad, när du tittar på mig med din visa blick, då vet jag att du är redan mer än jag någonsin kan ge.
 
Du är redan så mycket mer. Din pappa var så mycket mer. Du ÄR redan precis lika bra som din pappa.
 

2 kommentarer på Jag undrar vem du ska bli.:

Kommentarer RSS
Carolina on den 14 april 2016 15:42
Hej! Hamnade på din blogg av en slump för ganska länge sedan och fastnade. Du skriver fantastiskt fina inlägg som alltid får mig sittande med tårar i ögonen. När jag lämnar din blogg har jag alltid en känsla av att jag måste krama mina barn lite hårdare idag och verkligen uppskatta det faktum att vi är två föräldrar som gnetar på i vardagen här hemma. Tack för att du delar med dig! / Carolina
Svara på kommentar
 
Monika Nyström on den 29 april 2016 08:28
Tack Carolina, för dina ord! Känner mig stola att mina ord kan ge sådan tanke. Kramas vidare!

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint