Att slåss
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta
Du skulle inte känna igen dig.

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Att slåss

Jag slåss för precis allting. Jag är så utmattad i muskler och sinne. Visst kan livet stundom kännas som en enda lång kamp, men jag trodde att enträgen vinner, att solen var tänkt att titta fram efter regn, eller att den där kampen mest var ett uttryckssätt. 
 
Min man blev sjuk för åtta och ett halvt år sedan. Han kämpade, slogs, försökte tvinga undan cancern. Jag kämpade och slogs för och mot allt annat. Jag slogs för barnens rätt att utvecklas sunt, trots att vi inte kunde undvika vår tragedi.
 
Sedan började vi vår resa genom sorgen och jag vet att det är en resa som aldrig kommer att ta slut. Ingen av oss har fastnat i sorgen, vi omfamnar den och lever med den. Vi kliver av på stationer under resans gång. Ibland ser vi vackra minneslandskap och kan lugnt ströva runt och fylla på glädje. Men ofta när vi kliver av huggs vi som av knivar och smärtan i saknaden blir olidlig. Då finns vi där intill varandra och kämpar tillsammans mot det som gör ont. Slåss.
 
Att låta barnen få utvecklas sunt, trots att de bara har en förälder, är den kamp jag är i varje dag. Jag slåss ensam. Försöker nå skolorna, kuratorerna, lärarna. Jag försöker vara lyhörd för barnens uttryck och slåss för deras rätt att bearbeta, reagera och komma vidare. Det går bra, vi mår bra, men jag kämpar för det. Varje dag. Slåss.
 
Ensam. Jag är alltid ensam. I alla beslut. Vid varje matlagning, bråkrutin, läxläsning, storhandling, argumentation och diskussion. Ensam vuxen. Ensam förälder. Jag är alltid ensam i glädjen. Oron. Alltid ensam i kärleken. De stolta tårarna i ögonen då han är på väg till sin första fotbollsträning eller när hon spelar upp en melodi på pianot. Alltid bara mina ögon som tåras. Att alltid vara ensam. I allt jag är, i allt jag gör. Slåss.
 
Jag slåss för precis allting. För min egen lycka. Drömmer om att allting går som en dans. Att få känna medvind. Att turen en gång ska få vara på min sida. Jag drömmer om stora armar som håller om mig och viskar; allting kommer att bli bra. Att inte längre behöva slåss.

1 kommentar på Att slåss:

Kommentarer RSS
Monica on den 21 februari 2016 08:18
Fint skrivet, känner igen mig...
Svara på kommentar

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint