Bearbetar än
Företagets namn - Företagsmeddelande
Min blogg

Bearbetar än

En klok gammal man här i byn kommer alltid fram och pratar med mig när vi möts. Jag tycker om att prata med honom. Jag vet att han har levt ett händelserikt liv och framstår alltid som klok och inspirerande. Den senaste tiden har hans hälsa vacklat, han har opererats och sliter nu med rehabilitering. Tröstlös och tung, det enades vi om att hans situation nu var.   

”Men ingenting i jämförelse med vad du har gått igenom.” sa han och lade sin hand på min axel.   

Jag såg att han inte bara var artig utan verkligen menade att han ansåg att mitt öde var orimligt grymt. Jag själv har så svårt att se det så. Jag mår ju bra. Sex år har gått sen min man dog och snart har det gått åtta år sedan han blev sjuk. Jag har gått vidare och mår bra.   

Men hans ord stannade kvar i mig. Fick mig att minnas sådant som jag inte så ofta orkar tänka på. Nu de senaste dagarna har minnena väckts ifrån alla hörn. Alla rum i huset här i vår lilla sommarby bär spår av min man. I dag rensade jag ur hans sista kläder ur garderoben och i går snubblade jag över hans handskar i garaget.   

I dag tog jag mig till en butik för att köpa grejer till bilen, sladdar till en lampa och tändstift till gräsklipparen. Hade min man levt hade jag inte funderat alls över var man köper sådant. Nu ser jag mina nya förmågor att klara av gräsklipparfix och bilskötsel som värdefulla framsteg, men på vägen till affären grät jag. En sådan biltur skulle vi ha gjort tillsammans. Vi skulle ha passat på att ta en fika där vid butiken och vi hade säkert köpt en massa onödigt som vi egentligen inte behövde.   

Nu körde jag ensam dit. Ensam klurade jag ut var bland hyllorna jag kunde hitta allt på inköpslistan. Ensam, och visserligen inte så missnöjd med just det, men saknaden gjorde sig alldeles särskilt tydlig i ett ögonblick som det.   

Och saknaden fick mig att minnas sjukdomstiden. De där veckorna, månaderna, åren i sjukhuskorridorer, väntrum, läkarmottagningar och sjuksalar. De där skräckfyllda minuterna innan provresultat och besked, den där avgrundssvarta förberedelsen på döden.   

Den gamle mannens ord gav mig en insikt om att vi ställdes inför ett orimligt svårt öde. Och hans ord gav mig tillåtelse att återigen tänka igenom den där tiden. Återigen bearbeta det allra mest smärtsamma. För det finns ännu mycket kvar att bearbeta.     

Jag går runt här i vårt älskade sommarhus bland alla minnen. Hörnskåpet, köksstolarna, saftglasen, soffkuddarna och träskorna – allt bär spår, allt minner om honom. Jag lever här och njuter varenda dag, men inom mig gnager tanken på att han också skulle ha fått leva här. Så jag lever för honom också. Njuter dubbelt, skrattar för två och älskar så att hjärtat nästan spricker.  

0 kommentarer på Bearbetar än:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint