Den där oväntade döden
Företagets namn - Företagsmeddelande
Min blogg

Den där oväntade döden

Just nu läser jag en roman om ett ungt par där den ena plötsligt dör i en olycka. Jag läser gärna olika skildringar av sorg för att det är en universell känsla. Oavsett ålder och kön, oavsett anledning och plats, så är sorgens uttryck densamma.   

Sorgen kan vara obegriplig och svår. Särskilt den där oväntade och plötsliga döden, som inträffar utan förvarning. Eller? Kan man gradera sorger som mer eller mindre svåra?   

När min man dog hade han haft diagnosen cancer i ett och halvt år. Han hade fyllt 34 år, fått fira sin dotters fyraårsdag och fått ordna sin sons sexårskalas. Han hade bett mig att förbereda mig på att det värsta kunde hända, det vill säga han bad mig att se över vår ekonomi. Så det gjorde jag. Jag tillät ibland tankarna på hur det skulle bli när han inte längre fanns; skulle vi ha råd att bo kvar i radhuset, skulle jag lägga om lånen, skulle jag ha råd att behålla vår sommarstuga?   

Ekonomin var ett praktiskt och konkret sätt att försöka vara beredd på det värsta. Hur skulle jag ha kunnat förbereda mig på något annat sätt? Kan man förbereda sig på döden, på sorgen? Kan man tänka sig in i hur det är att stå med ett barn i varje hand och se deras pappas kista sänkas ned i jorden? Kan man ana hur svårt det är att ha två barn men bara en famn? Hade jag känslomässigt kunnat sätta mig in i hur det är att lämna sin dotter i förskola och skola, och under de fyra första åren se henne gråta varenda morgon? Hade jag kunnat vara förberedd på hur det är att se sin son skrika av ilska sex år senare, då han fått en ny insikt om att hans pappa aldrig kommer att finnas här för honom?   

Döden kom, en varm gryning, precis när sommaren hade börjat. Lika oväntat som vid en olycka kom den till oss. Lika plötslig som vid en naturkatastrof sköljde den in. Och tog den starkaste, modigaste och mest godhjärtade av oss härifrån.      

I ett och ett halvt år hade vi anat, och på ett sätt väntat på den. Men att en 34-årig småbarnspappa dör är fullständigt oväntat. Jag tror att döden alltid är lika svår att möta, så jag tänker fortsätta att läsa om död och sorg. Jag har ett behov av att få spegla mig i andras upplevelser, för att försöka förstå det mest obegripliga. Att döden kom, en varm gryning, precis när vårt liv som familj hade börjat.   

0 kommentarer på Den där oväntade döden:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint