Sju och ett halvt år
Företagets namn - Företagsmeddelande
Min blogg

Sju och ett halvt år

Häromdagen var jag och handlade på Ica i all hast. Inte i min vanliga butik, utan i den som ligger lite längre bort från mitt hem. Jag försökte vara effektiv men kunde plötsligt inte minnas alls vad jag skulle köpa. Jag gick vilse bland gångarna och kunde inte komma ihåg i vilken ordning varorna fanns att finna. Efter en lång stunds förvirring insåg jag att det var precis i den här butiken som vi åkte dagen efter att min man fått besked av sin husläkare att han hade en tumör i ryggen.   

Vi var ännu i chock. Jag minns hur jag irrade omkring precis på samma sätt som nu. Han irrade omkring lika planlöst åt ett annat håll. Vad var det vi skulle ha? Middag, vad ska vi äta till middag? Blöjor, välling? Vad är det för dag? Var är barnen?    

Det var en lördagsförmiddag. Jag var 32 år gammal, och jag insåg långsamt att jag skulle bli ensam förälder. I vagnen som jag körde satt vår dotter, 2 ½ år, och runt oss mellan frysdiskarna sprang vår glada 3 ½årige son. Mitt bland frukostflingor och fläskkotletter hade vår värld börjat gå sönder, och vi gick irrande runt i vårt kaos.   

Sju och ett halvt år har gått sedan den där lördagen. Från den dagen fortsatte vi att leva i ständigt återkommande chocker. Operationer, cytostatikabehandlingar, nya tumörer, nya operationer, nya cellgifter, ny huvudvärk, tills det till slut inte fanns mer att göra. Vi hann inte återhämta oss från den ena chocken förrän nästa kom. Vidare mot nästa mål, mera hopp, det måste finnas mera hopp.   

Tills allt tog slut. Och bara sorgen fanns kvar.   

Att jag då sju och ett halvt år senare plötsligt måste börja bearbeta min chock, mitt på Ica, bland frysta ärtor och extrapriser, det kanske bara måste få vara så. Att sorgen vältrar över mig och förvånar mig år efter år, det är väl så den fungerar. Allting är ju fortfarande så svårt att greppa, förstå, acceptera.  

1 kommentar på Sju och ett halvt år:

Kommentarer RSS
Erika on den 15 februari 2015 18:37
7år har det gått. Tiden går så fort ...men minnena finns kvar. När jag tänker på dig, tänker jag fortfarande direkt på Tomi. På hur lyckliga ni var. Kram
Svara på kommentar

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint