Det som minner mig om honom
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta
Du skulle inte känna igen dig.

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Det som minner mig om honom

Dofter kan bära med sig så sanslöst starka minnen. Jag minns till exempel min första skolfrökens parfym. Jag kan inte namnge den men om jag känner den doften i dag minns jag exakt hur hon såg ut, Elisabeth. Jag minns hela klassrummet, var min bänk stod och hur hennes röst lät.   

Jag minns min mans parfym också. Inte dess namn, men om det går förbi en man på bussen som bär den doften, stannar liksom tiden upp. Då kommer hundra minnesbilder samtidigt; vardagsstunder i vårt kök, hur han dansade med vår son, hur han körde bilen, hans skratt, hans beslutsamhet, hur han pussades med vår lilla flicka, hur han pussades med mig.   

För ett par veckor sedan besökte jag min husläkare. Hon gjorde en undersökning och kontrollerade mina öron som jag hade haft lock för en längre tid. En helt vanlig, rutinmässig, ofarlig undersökning på vårdcentralen. Men där slog det mig hur mycket dofter kan ta fram bortglömda minnen och känslor.   

Den sterila, stickiga doften av desinfektionsmedel. Genom att gå i korridoren på vårdcentralen färdades jag via den doften tillbaka till Karolinska sjukhuset. Tillbaka in i rädslan. Tillbaka in i maktlöshet och förtvivlan.   

De kalla, vita lysrören i taket fick mig att frysa. Jag kände mig ensam och liten i det stora väntrummet. Och hur jag än vände mig, andades och fokuserade så blev jag inte kvitt den där doften. Jag kunde inget annat göra än att låta minnena komma.   Jag mindes hur skorna lät, nästan knarrade, mot golvet. Jag mindes blickarna, från sköterskor och läkare, från barnen och från min man. Jag mindes hur plastskyddet på madrassen i hans sjukhussäng kändes. Den hårda fåtöljen i sjuksalen, trappstegen upp till hans avdelning och larmknappen vid hans sida. Jag mindes plötsligt det ögonblick då han förlorade rörelseförmågan i benen och föll ihop vid sängkanten. Så många minnesbilder, känslor och sinnesintryck som ännu behöver bearbetas.   

Alldeles skyddslös är jag mot den sortens bearbetning. Men den måste få infinna sig då den kommer. Då jag sitter i ett väntrum på vårdcentralen, då den där killen med min mans parfym kliver på bussen, eller då jag plötsligt springer in i något annat som minner mig om den tiden. Som minner mig om honom.

0 kommentarer på Det som minner mig om honom:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint