Fem långa år
Företagets namn - Företagsmeddelande
Min blogg

Fem långa år

Den där reklamfilmen för chips; ”Nu är det dags för fredagsmys.”, spelades just på teven som står på i bakgrunden. Barnen är ute och leker, sommarlovslyckliga båda två, och jag hänger tvätt. Men när jag hör den där reklamjingeln kommer allting tillbaka.   

De sista veckorna av min mans liv vårdades han på sjukhus och vårdhem. På kvällarna åkte vi nästan alltid till honom men ibland stannade vi kvar hemma. Försökte ha vanliga vardagskvällar. Men då ringde vi alltid varandra. Det här var innan alla hade Iphones men videosamtal fick vi till ibland. Han visade oss sitt rum och sin utsikt med mobilkameran, och så brukade han skicka röstmeddelanden till barnen via sms.   

En gång sjöng han på just den där reklamen i ett meddelande. Han låg ensam på Karolinska sjukhuset, medan vi tre satt i vår nya stora soffa och försökte ha mysigt utan honom.  
”Nu är det dags för fredagsmys.” 
Jag minns exakt varenda betoning i hans röst, exakt hur han tog varje ton. För det meddelandet sparade jag långt efter hans död.   

I morgon är det precis fem år som har gått, sedan den där varma gryningen då han dog i min famn. Fem fasansfullt långa år.   

Jag tänker på hur otroligt mycket som har hänt sedan dess. Barnen har börjat skolan, haft vattkoppor, lärt sig läsa och cykla, upplevt Gröna Lund, Liseberg och Legoland. Jag har gråtit, älskat, studerat, utmanats, trasats sönder och blivit mer hel än jag någonsin var tidigare. Vi har klarat omöjliga motgångar och besegrat orättvist kalla stormar. Vi har skrattat tills vi har fått magknip och vågat ta steg vi aldrig förut drömt om. Det har funnits många stunder då vi alla tre har varit lyckligast på jorden.   

Men fem år är lika kort som ett andetag. Trots allt som har hänt oss dessa år räcker det med en reklamfilm på teve, eller en doft som påminner, eller ett par handskar han lämnat i garaget på landet, för att han ska kännas lika nära som då.   

Jag saknar dig Tomi, i dag och alla andra dagar.

2 kommentarer på Fem långa år:

Kommentarer RSS
Håkan Karlsson on den 30 juni 2014 00:59
Hej jag har inte läst hela din blogg men får känslan i kroppen av beskedet av att jag har diagnosen hodgkins sjukdom för en månad sedan , knappt att jag fattat att det var cancer innan läkaren gick utan ett ord , arg ledsen så kom alla känslor när man hade som svårast att prata om det....... Men jag har lovat mig själv att prata om det , säga till och rätta till saker som kan hjälpa och stödja alla när det som mest behövs .LEV !
Svara på kommentar


Monika Nyström on den 16 september 2014 07:48
För mig har det alltid känts rätt att prata, berätta och sätta ord på allt. Hoppas det är rätt väg för dig också. Önskar dig allt gott Håkan!
Svara på kommentar

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint