"Alla andra har en pappa!"
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta
Du skulle inte känna igen dig.

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

"Alla andra har en pappa!"

Så kom en sådan där kväll. Då pratet glider ner i djupet. En sådan där extremt ovanlig stund. Det började med ett gräl. Om läxorna. Han ville inte lyssna, jag kunde inte förstå. Det ledde till diskussioner om vad alla andra får och vad alla andra har. Från Playstation3-spel till studsmattor.   

”Alla andra har allt. Jag har inget.”   

Jag rabblade upp alla tekniska prylar och kläder och saker han faktiskt har, och då kom det. Det där knivhugget som gör mer ont än något annat.   

”Alla andra har en pappa!”   

Med ens var det som att allt blev tyst. Jag andades djupt o lät det fortsätta vara tyst. Tänkte hur jag skulle hantera stunden. Jag ville behålla den. Hitta fler sätt att få ur honom tankar och känslor.   

Så jag gjorde te och rostade kvällsmackor. Satte mig mitt emot honom och lyssnade. Frågade litegrann. Om skolan. Kompisarna. Instagram. Och om han brukade vara ledsen över sin pappa. Vi fick en mysig stund och han fortsatte att prata, om allt.   

Till slut hade han lagt sig. Jag sa god natt och gick ut ur rummet. Då kom det:   

”Vet du, när pappa dog då grät jag aldrig. Det kanske var lite konstigt nästan.”  

Älskade unge! Så mycket som jag försökte få fram gråten ur honom då. Nu gick jag in och satte mig vid sängen, och förklarade att jag alltid har tyckt om att gråta för det känns så skönt och varmt i magen efteråt. Då sa han:   

”Fast i min mage var det inte varmt. Jag minns att det mer kändes tungt liksom.”   

Så tog det då fem år för honom att kunna sätta ord på det. Och han berättade vidare om vilka som grät i kyrkan under begravningen, vilka som grät efteråt, och vilka som inte grät alls. Äntligen kunde vi prata om gråt och sorg, känslor och det grymma orättvisa.

Jag anade i hans ord hur närvarande hans pappa fortfarande är. Jag anade av hans förklaringar hur mycket smärta han har gömt inuti sin lilla mage.  Jag anade där i sängen att han känner saknad i stunder då han inte ens själv förstår att det är saknad som trycker på därinne.   

Och jag anar att jag har använt den absolut viktigaste förmågan i mitt moderskap den här kvällen. Som höll mig lugn och stannade nära, vågade vara kvar i det smärtsamma, och hjälpte honom att uttrycka det som varit osagt. 

Jag tror att hans pappa är stolt över det vi gör med vår sorg och med varandra.

5 kommentarer på "Alla andra har en pappa!":

Kommentarer RSS
Lars Lisspers on den 25 april 2014 14:27
Så bra skrivet. Vi har ju inte varit med om den sorg ni har, men jag önskar att jag kunde prata mer med min son, Emil, om hur han känner och har det. Känns mest som att jag är en sträng och arg pappa. Efter att jag läst din bok, så inser jag hur bra vår familj har det och hur jag borde försöka vara som pappa. Dina barn har en helt fantastisk mamma och du har fantastiska barn. Kram på Er, Lars.
Svara på kommentar
 
Monika Nyström on den 6 maj 2014 08:18
Kära Lasse! Tusen tack för dina ord. Jag vet att du är en fantastisk pappa, Emil kunde inte ha det bättre! Kram på dig!


Milla on den 28 april 2014 18:14
All kärlek till er❤️ Du skriver så fint & jag blir så rörd & berörd över dina ord & tankar!!! Sköt om er❤️❤️❤️
Svara på kommentar
 
Monika Nyström on den 6 maj 2014 08:19
Tack Milla! Det värmer mig innerligt att få en sådan fin kommentar!


Lotta on den 25 april 2015 05:52
Oh, vad jag kan relatera till mycket i din fina text. Orättvisan i att inte vara som "alla andra", att om och om igen behöva svara på frågan "-Var är DIN pappa?", kanske speciellt när föräldrar möter barn i brännboll på den årliga skolavslutningen. Den som ska vara fylld av glädje, fjärilar i magen och glass. Att ibland vara så arg så det blir alldeles svart i hela kroppen eftersom man ingen pappa har- för ärligt talat; vi mammor är bäst på mycket här i livet, men faktiskt inte allt. Tack för en fin text.
Svara på kommentar

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint