En annan sorts lycka
Företagets namn - Företagsmeddelande
Min blogg

En annan sorts lycka

I morse, på bussen, satt jag och lyssnade på Coldplays Viva la vida. När jag hör den låten tänker jag alltid på ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv. En betydelselös, vardaglig stund för åtta år sedan. Vi satt i bilen, på väg hem från Ikea, jag, min man och våra två barn. Vår dotter var ett år och vår son hade precis fyllt tre. Vi sjöng alla med i körstrofen och det kändes verkligen som att vi regerade världen, precis som orden i texten uttrycker.  

I den stunden mådde alla fyra bra. Vi var mätta, pigga och alla var på glatt humör. När man lever med små barn uppstår sådana tillfällen ganska sällan. Det slår mig att jag hade så höga krav på lyckan då. Att det alltid fanns något att bekymra sig över, någon som gnällde och grusade mitt sinne, något som var tvunget att tas tag i, städas, planeras, fixas. Jag ville alltid ligga ett, eller gärna två steg, före. Jag ville ha kontroll. Vad gör barnen nu, vem lagar middag i morgon, vad gör vi i helgen, nästa helg?   

Jag lever på ett helt annat sätt nu. Trots att jag har mer att göra som ensamstående, trots att det alltid finns något som måste ordnas, städas, sorteras eller planeras, uppstår de där vardagliga ögonblicken av lycka mycket oftare. I dag räcker det med att sitta på en buss och lyssna på den där låten, så börjar jag le. Att minnas hur varmt och gott det kändes i magen, den där stunden i bilen. Tänka att det är ögonblick som dem som är livet.   

Och om man tittar riktigt noga, stannar upp, känner efter och sätter lite distans på sin vardag, så kan man se hur många ögonblick av lycka som faktiskt finns där. Jag vet hur innerligt gärna min man hade velat få finnas kvar. Hur gärna han hade velat få fortsätta trilskas, fnissa, busas, tjata, glädjas och misslyckas sig igenom en vardag.  

Så jag gör det, fullt ut. Kastar mig nyfiket in i varje ny dag, kraschar och reser mig igen. Jag har ingen plan för hur nästa helg ska se ut och jag vet inte vad jag ska laga för middag. Men jag vet att jag är sugen på en semla just nu och jag vet vilken film mina barn vill se ikväll. Jag vet att det snöar och att det kommer att bli perfekt underlag i pulkabacken i morgon. Flera gånger varje dag stannar jag upp på det sättet och ler åt allt jag har. Jag ser på mina barn när de har somnat på kvällarna och jag tänker att jag är rikast på jorden. Så känner jag lyckopirr och förväntan. Så regerar jag världen!

0 kommentarer på En annan sorts lycka:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint