Mörker och ljus
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta
Du skulle inte känna igen dig.

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Mörker och ljus

Vissa som läser min bok får en uppfattning om att den är för ljus. Att det är orealistiskt att jag kunnat se så ljust på sorgen. Flera önskar att man hade fått ta del mer av mitt mörker. Men när jag skrev manuset hade det inte ens gått ett år sedan Tomis död. Och under det första, och andra året, befann jag mig i ett konstant mörkret. Det var så mörkt att jag inte ens såg det svarta. Mörkret var det enda som var fullständigt klart och givet. 

Det jag däremot själv var förvånad över att jag såg, var de små ljusglimtarna. De små, men ljusstarka, strålarna som letade sig in i min trasiga värld. Jag hade inget behov av att sätta ord på det som var mörkt och tungt. Det jag behövde få beskriva var de där stunderna då skrattet, trots allt, bubblade fram. Det jag inte visste om sorg innan jag själv mötte den var att den faktiskt kan kännas varm. Och det jag ville berätta för andra var hur jag lärde mig att hitta tillbaka till det bestående ljuset. 

Nu i dagarna har jag förberett en ny föreläsning. Jag har skrivit om vad jag och barnens pappa var överens om att vi ville ge våra barn; Kärlek, Trygghet och Glädje. Det enda av de tre orden, som med kraft fanns kvar efter den 29 juni 2009, var kärleken. Men om jag skulle orka ha förmåga att visa barnen min kärlek behövde jag hitta tillbaka till det andra också. 

Glädje är inte en känsla man kan fejka för ett barn. Jag ville att mina barn skulle få minnas en lycklig barndom, trots det tragiska de upplevt i att förlora en förälder. Jag ville att de skulle få minnas en mamma som skrattar. 

Så om jag kunde lära mig att uppleva alla känslor, tillåta även det som gjorde mest ont och även tillåta pirr i magen och förväntan mitt i sorgen, så skulle jag till slut kunna skratta ifrån djupet av magen igen. Så var min övertygelse. Och när känslorna väl landat rätt inuti mig så visste jag att jag skulle vara en stadig och trygg förälder igen. 

Den övertygelsen ville jag att andra skulle få ta del av. Och det hoppas jag att de kan göra när de läser min bok. Hur mörkret såg ut, hur det kändes när jag låg på badrumsgolvet och grät tills jag inte längre orkade lyfta på huvudet, eller hur tyst det var de där nätterna då jag inte kunde somna utan bara längtade efter att få krypa in i hans famn – det tror jag att alla redan förstår. Hur smärtsamt det var att fira vår dotters födelsedag för första gången utan hennes pappa kan alla tänka sig hur det var. Hur ensamt det var att stå på skolgården på vår sons första skolavslutning, det kan alla ana. 

Men hur vackert det var på kyrkogården, en timme före begravningen – det är det bara jag som vet. Bara jag vet hur det kändes varmt och mjukt inuti mig precis då. Endast jag förstår hur kärleken till barnen kan sippra över alla kanter, för att jag älskar för två. Bara jag kan ana hur starkt det känns när den saliga lyckan, om så bara för ett ögonblick infinner sig. Så som jag har saknat den!

0 kommentarer på Mörker och ljus:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint