En djupare lycka
Företagets namn - Företagsmeddelande
Min blogg

En djupare lycka

I går kväll satt jag och grät på min kvällssoliga veranda. Jag kände mig så förfärligt ensam. Och jag är så förbannat trött på att känna mig ensam!   

Barnen hade bråkat hela eftermiddagen, och jag försökte med alla medel att hålla dem på gott humör. Jag struntade i tvätt o gräsklippning, för att istället spela spel, plocka fram lördagsgodis och vara glad. Till slut verkade båda barnen nöjda och jag kunde pusta ut i solnedgången. Men som vanligt fanns ingen där att hålla min hand. Ingen satt mitt emot mig och skålade i ett glas kallt vitt vin. Ingen sa; Vad fin du är! Ingen frågade mig hur jag mår eller bad att få hämta en kopp kaffe åt mig.   

Känslan av uppgivenhet slet i mig. Hur länge ska jag orka vara ”bara” en mamma, kommer jag att braka ihop en dag? Förtvivlad tänkte jag; Jag måste få hjälp av någon. Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn, hur tusan ska jag på egen hand klara av att uppfostra två!?!   

När jag la mig på kvällen tänkte jag att den här gången är det osannolikt att jag hittar ny kraft under natten. Jag kommer att väckas flera gånger av sparkande små ben och barn som pratar i sömnen. Och mycket riktigt; jag vaknade med samma huvudvärk som jag somnade med.   

Ändå blev denna dag alldeles Bullerbybarndomslycklig. Som av ett under har jag varit närvarande, rolig, bestämd, glad, vägledande och lycklig. Jag har grubblat på varför mitt liv och mina känslor är så bergochdalbanespretiga. Och jag tror så här:   

Om jag inte skulle kunna tillåta mig att känna mig riktigt olycklig, så skulle jag inte heller kunna nå djupet av glädjen.   

Och kanske en ännu viktigare slutsats: 

Om jag saknade förmågan att känna sann lycka, så skulle jag inte kunna förstå min sorg.   

Just nu sitter jag återigen i kvällssolen på min älskade veranda. Och jag känner mig så innerligt tacksam. Jag fick nyligen frågan om jag ärligt kan säga att jag är lycklig, och jag kan bara svara ja på den frågan. I alla fall ibland. Jag kan vissa stunder känna mig mer olycklig än någonsin förr men så får det väl vara. Ensam kommer jag att känna mig igen och jag kommer att fortsätta att tycka att ödet är orättvist emot mig, som låter mig fortsätta vara ensam, men det finns väl en mening med det. Mitt i allt behåller jag ändå förmågan att känna lycka.   

Jag har märkt att jag ser så mycket mera nu. Det är en gåva jag har fått av döden och sorgen. Jag ser hela horisonten. Hela spektrat. Förr var mitt seende som genom en tunnel, snäv. Lyckan bestod av rutiner i en vardag som var uppbyggd av två vuxna. Lyckan var låst till enstaka tillfällen. Nu är allting öppet. Lyckan finns i nuet. Här och nu. Och vad som helst kan hända i min framtid.    

2 kommentarer på En djupare lycka:

Kommentarer RSS
Anki Nordlund, Uppsala on den 6 augusti 2013 15:47
Hej Monika! Skönt att du vågar gråta. Det rensar och du kan återfå kraften som är så stark inom dig. Det är bra att du kan erkänna att du är trött på att leva ensam med allt ansvar för dina barn som du har. Jag hoppas för din skull att du så småningom träffar "rätt" man att leva med och dela sorg-glädje-lycka- trivialiteter- vardagen. Lycka till med allt du företar dig. Du är en bra förebild. /Kram
Svara på kommentar
 
Monika Nyström on den 17 augusti 2013 07:57
Tack för dina fina ord Anki! Kram till dig!

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint