Prövningar
Företagets namn - Företagsmeddelande
Min blogg

Prövningar

I går kväll skrek min dotter konstant i 45 minuter. Hon var arg. Ville leka ute fast jag sa nej. Hon skrek tills det sved i hennes hals, lika mycket som det sved i mina öron, och i mitt hjärta. Stunder som den, är stunder då jag nästan går sönder. Stunder som den, skulle hon behöva fler föräldrar. Som kunde turas om, inte fastna i ändlösa gräl och maktkamper. Fler föräldrar som kunde bryta in, låta henne vila i gråt och inte stolt hålla kvar vid ilskan.   

Till slut var hon nyduschad och lugn, så vi satte oss i soffan. Jag var utmattad och tom. Tänkte tankar som endast kommer då jag är fullständigt säker på att jag för alltid kommer att vara otillräcklig som mamma. Jag tänkte att barnen hade blivit bättre personer och hade mått bättre om det var deras pappa som fick vara deras enda förälder i livet. Om det hade varit han som tog konflikten igår hade han stått pall för mer. Hon hade inte behövt provocera honom så som hon tvångsmässigt måste mig, Han hade samtidigt kunnat ha fokus på vår son och fått honom att må bra trots lillasysters skrik.   

Jag tog ett djupt andetag och tänkte att det finns fler barn och föräldrar som har det så här. Jag tänkte på de vänner jag har som har skilt sig och också lever som ensamstående föräldrar. Som också stångar sina pannor blodiga vad gäller trots och testningar och eviga konflikter. Till skillnad från oss får dock de pausa ifrån bråken och istället längta efter varandra. De hinner andas mellan skriken, de får sova i fred en del nätter och hinner fundera ut nya vinklar att agera utifrån. De hinner hitta ny energi när den är fullständigt slut.   

I samma stund tänkte jag att jag har ju inget val. Jag måste hitta sätt att orka. Jag får gissa hur deras pappa hade gjort och försöka gång på gång på gång. Så jag pratade mjukt med min lilla flicka, föreslog att hon skulle sätta sig invid mig under filten och så bad jag att få klia henne på ryggen, så där som pappa brukade göra. Trött satte hon sig i min famn, drog upp sin tröja och förklarade hur jag skulle klia hennes rygg. Sedan somnade hon mot min axel och jag kunde med tårar i ögonen tänka att jag ändå gör något bra. Jag misslyckas och faller och skrubbar både knän och armbågar men jag fixar det här! Mina barn känner sig trygga i min famn och de kommer i framtiden att förstå att jag gjorde mitt allra yttersta. Jag måste bara kämpa lite mer än många andra. Fördela mina resurser rätt. Se de där lyckostrålarna som letar sig fram mellan sprickorna i min vardag. För då kan jag se hur ljust och vackert här är!

0 kommentarer på Prövningar:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint