Min blogg
Företagets namn - Företagsmeddelande
Min blogg

maj 2013

Ensam i sorgen

Jag fick nyligen frågan; Finns det något man bör undvika som medmänniska invid en person i sorg? Mitt svar blir snabbt; Nej. När det absolut värsta redan har hänt, kan inga ord förvärra, ingen handling kan försämra, inget välmenat försök vara fel. Det som däremot kan göra ont och tynga ned sorgen än mer är tystnaden.   

Att inte ringa. Att inte krama om. Att inte ställa frågor. Det gör att man känner sig, om möjligt, ännu mer ensam i sin sorg.

En ny sorg

När min man dog hade jag inte fyllt 34 år än. Ensamstående förälder och änka. Att förlika sig med just titeln änka har jag slutat försöka. Jag var/är ung och har kanske mer än halva livet kvar att leva. Jag var/är söt och är vackrare nu än någonsin förr så att möta kärleken igen var jag övertygad om att jag skulle kunna. Att få föda fler barn var jag också lika övertygad om.

Om våren

Jag har alltid njutit av våren. Varit glad då alla färger och dofter återvänder. Glatt mig åt vitsipporna och liljekonvaljerna och längtat efter de första kvällarna då man kan äta middag utomhus. Förväntan och hoppfullhet.   

Men sedan fyra år tillbaka kommer en annan sorts känslor om våren. Just nu är det precis fyra år sedan som min man förlorade förmågan att använda sina ben.

Prövningar

I går kväll skrek min dotter konstant i 45 minuter. Hon var arg. Ville leka ute fast jag sa nej. Hon skrek tills det sved i hennes hals, lika mycket som det sved i mina öron, och i mitt hjärta. Stunder som den, är stunder då jag nästan går sönder. Stunder som den, skulle hon behöva fler föräldrar. Som kunde turas om, inte fastna i ändlösa gräl och maktkamper. Fler föräldrar som kunde bryta in, låta henne vila i gråt och inte stolt hålla kvar vid ilskan.
Site Builder drivs av  Vistaprint