Att ständigt återuppleva
Företagets namn - Företagsmeddelande
Min blogg

Att ständigt återuppleva

På torsdag ska jag få den stora äran att delta vid en temadag för personalen på ett sjukhus i Nyköping. Jag ska berätta vår historia, förklara vad vi gick igenom och beskriva hur det kändes.   

Hur det kändes att stå bredvid den man tror sig få leva ett helt liv tillsammans med och sakta inse att allt ska slitas ifrån en. Se alla drömmar krossas och den framtid man längtat efter blekna bort. Se den man älskar mest må allt sämre, för att till slut dö i ens armar.   

Jag går just nu igenom mitt manus och inser hur makalöst ont det gör, varenda gång. Varje föreläsning jag gör tar mig tillbaka dit. Tillbaka till de vita, sterila, otäcka sjukhuskorridorerna. De rädda blickarna. De obegripliga orden.   

Jag minns plötsligt hur det kändes att sitta utanför läkarens kontor och ana att det som snart skulle sägas därinne skulle komma att rasera allt. Jag minns handsvetten, de stela leendena mellan oss två. Det där desperata letandet efter hoppet.   

Jag minns de modiga små barnen som höll oss uppe. Hur deras lek och magiska fantasi gjorde hela vår värld lite mindre skräckslagen. Deras små händer i mina, på begravningsdagen. Deras frågor och förklaringar. Deras villkorslösa tro på att allting ändå är gott.   

Att berätta vår historia gång på gång tar all min energi. Men det är värt varenda tår. För jag kan belysa vad som saknades. Jag kan visa på vad som fungerade bra. Jag kan förklara vad barn behöver, för barn själva tillfrågas aldrig. Jag kan lämna min feedback och mina målande minnesbilder. Att stå framför en andlös, tårögd, lyssnande publik och att få se hur något tänds inom dem, gör att jag förstår vad mina ord kan bidra med. Värdefullt och viktigt.

Sedan ska jag åka hem. Jag ska planera min sons 10-årsdag, tvätta fotbollskläder och ställa fram utemöbler. Jag ska plantera om mina pelargoner och gå på bio med min bästis. Jag ska leva – fullt ut.   

Att ständigt dyka ner i det svarta, att frivilligt konfrontera det som gör så ont, det ger mig en värdefull distans. En påminnelse om vad mycket vackert jag har i mitt liv och hur lyckligt lottad jag är. Men det gör också att jag kommer att behöva gråta och vara trött i flera dagar. Hålla hårt i små händer, som börjat bli stora och försöka trösta mig med att allting är, trots allt, gott.

0 kommentarer på Att ständigt återuppleva:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint