Var inte ledsen
Företagets namn - Företagsmeddelande
Min blogg

Var inte ledsen

Idag skulle min man ha fyllt 38 år. Jag satt nyss vid köksbordet och grät några tårar över honom, trots att jag så sällan gör det numer. Sorgen svepte in i mig på ett sätt som jag inte upplevt på länge.   

Jag har haft en hektisk dag då jag sprungit och flängt, lyssnat och varit närvarande och ägnat varenda sekund åt våra barn. Jag var med vår dotter i skolan hela dagen, handlade sedan kläder med vår son, åkte buss till flöjtlektion och hämtade hos kompis. Vid köksbordet, efter middagen, tog så all orken slut. Jag såg på ett foto av min man och jag började gråta.   

Min son hörde mig inifrån vardagsrummet och frågade direkt varför jag var ledsen. Jag förklarade att jag saknade pappa så starkt.   

”Var inte ledsen min mamsen. Han vill inte att du ska vara det.” sa min son och log ett tryggt och klokt leende, fyllt av empati.   

Nej, det är klart. Han vill ju inte att jag ska vara ledsen. Men en sådan här kväll, när all min kraft, allt mitt tålamod och all min inspiration är som bortblåst, då fattas han mig så att det gör ont.   

Han skulle ha givit mig den energi jag behöver. Han skulle ha sagt åt mig att gå ut på en promenad eller ta ett varmt bad. Han skulle ha hållit om mig hårt och sagt att jag var bra.   

Sådana tankar kan komma vissa kvällar, när mitt ego är trött men jag brukar inte gråta då. Jag slår ofta bort den sortens självömkan och tycker att jag är fånig som känner mig ensam.   

Men just ikväll skulle ju ha fått vara hans kväll. Han skulle ha fått vara här och fira sin födelsedag med oss, öppnat paket med nymålade teckningar och slöjdtillverkade konstverk. Han skulle ha ätit en bit av sin favorittårta och hällt upp ett litet glas av en av alla whiskeysorterna i skåpet. Så just ikväll välkomnar jag min saknad och låter tårarna komma.   

Och det är inte självömkan i tårarna, utan den grymma orättvisan i att han inte får vara med. Att han inte får höra våra samtal vid middagsbordet eller se oss busa i soffan. Att han inte får veta hur snabb och duktig vår dotter är i matte. Att inte får se hur bra och kvick vår son är som målvakt i sitt innebandylag. Att han inte får sitta här mitt emot mig och smaka mitt nya favoritvin.   

Men min son har såklart rätt. Min son har, som sin far, nästan alltid rätt. Min man hade inte velat att jag var ledsen. Så jag ska strax torka tårarna, jag ska lugnt och tryggt få våra barn i säng och sedan utmattad slå mig ned i soffan. Där ska jag tända några ljus, hälla upp ett glas av det där goda vinet, blunda och föreställa mig hans leende. Det tror jag att han hade velat.  

0 kommentarer på Var inte ledsen:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint