Var inte rädd för mörkret
Företagets namn - Företagsmeddelande
Min blogg

Var inte rädd för mörkret

En av de första kvällarna på nyåret var jag och mina två barn på väg till våra vänner. För att komma till deras hus gick vi över en mörk kulle. Det var en plogad gångväg men den var helt utan belysning. Min dotter tvärstannade och vägrade först att gå vidare.   

”Jag är jättemörkrädd. Där tänker jag INTE gå!”   

Jag tog henne tryggt i handen och sa:   

”Fortsätt fram lite. Du kommer att märka att dina ögon vänjer sig vid mörkret.”   

När vi gått ett tiotal meter in i det mörka, stannade vi och tittade gapande upp mot himmelen, alla tre. Där lyste hundratals, kanske tusentals, gnistrande stjärnor. De glimmade och sken så klart att vi bara häpnade.   

Plötsligt slog det mig. Man kan inte se stjärnorna om det inte vore för mörkret.   

När min man begravdes valde jag en psalm vars text betyder mycket för mig. Jag brukade läsa orden i en poesibok under mina tonår och jag har ofta citerat dem som en av mina favoritdikter. Erik Blomberg har skrivit orden:   

”Var inte rädd för mörkret,
 
ty ljuset vilar där.
 
Vi ser ju inga stjärnor,
 
där intet mörker är.”

Jag vet hur det är att vara i det mörkaste mörkret. Jag vet hur sorg och ledsenhet känns på djupet. Jag vet hur det är att befinna sig som längst ned i den svartaste brunn, utan förmåga att kunna ta sig upp.   

Men jag vet att stjärnornas glimmer når ner, även i djupa brunnar. Jag vet att ljuset blir starkare på grund av just det där mörkret. Därför kommer jag att fortsätta vara tacksam för mörkret.   

Om jag inte hade tillåtit mig den allra ondaste smärtan, om jag inte hade accepterat att dyka ned i den där brunnen, utan istället lagt på ett lock – då hade jag inte sett allt glitter. Jag hade inte upptäckt alla nyanser, alla skarpa konturer och alla klara färger.   

Vissa dagar räcker det med att himmelen är blå. Ibland räcker det att höra barnen skratta. Minsta snöflinga kan framkalla ett leende. Och just de där ögonblickskorta små leendena kan bli lika känslomässigt starka som det mest utdragna lyckoruset.   

Jag är inte rädd mörkret, för jag vet att ljuset vilar där. Det vet min dotter också nu. När vi gick där över den mörka kullen, hand i hand, aldrig har stjärnorna gnistrat så starkt som just då!  

1 kommentar på Var inte rädd för mörkret:

Kommentarer RSS
irene andersson on den 4 februari 2013 16:12
har börjat läsa vad du skriver , orka bara lite, då mina tårar flöda. min ex man gick bort i cancer för 8 mån sen jag skötte honom med hjälp av hemtjänsten, ska snart fortsätta läsa, varma kramar till er alla...
Svara på kommentar

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint