Genom allt
Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS Följ Bli fan

Senaste inläggen

Jag var aldrig rädd för döden
En sagolikt kärleksfull dag
Den starkaste flickan i världen
Jag ska nog inte berätta
Du skulle inte känna igen dig.

Kategorier

Cancer. Närstående. Anhöriga. Barn.
Döden
Drömmar. Separation.
Ensamhet
Kärlek
Kontakt. Död.
Krossade drömmar
Längtan. Saknad.
Lycka. Maktlöshet
Maktlöshet
Minnen. Sorg.
Otillräcklighet, sorg, barn
Saknad. Tårar. Lyckliga.
Sorg.
Stöd. Sorg. Barn.
Stolt
Tacksamhet

Arkiv

juli 2018
juni 2018
maj 2018
januari 2018
augusti 2017
juni 2017
mars 2017
januari 2017
oktober 2016
september 2016
juni 2016
maj 2016
april 2016
mars 2016
februari 2016
december 2015
november 2015
oktober 2015
september 2015
augusti 2015
juli 2015
juni 2015
maj 2015
april 2015
mars 2015
februari 2015
januari 2015
december 2014
november 2014
oktober 2014
september 2014
augusti 2014
juli 2014
juni 2014
maj 2014
april 2014
mars 2014
februari 2014
januari 2014
december 2013
november 2013
oktober 2013
september 2013
augusti 2013
juli 2013
juni 2013
maj 2013
april 2013
mars 2013
februari 2013
januari 2013
december 2012
november 2012
oktober 2012
september 2012
augusti 2012
juli 2012
juni 2012
maj 2012
april 2012
mars 2012
februari 2012
januari 2012
december 2011

drivs av

Min blogg

Genom allt

Att följa barnens väg genom sorgens många färger och skiftningar har varit lärorikt på fler sätt än jag anar. Barnen är så orädda. Lika nytt och nyfiket som det är att upptäcka och sätta ord på pirret i magen inför första skoldagen, eller tvekan och obehaget att stå inför en stor publik, lika livstörstande utforskar barn sorgen. Om de tillåts. Om de stöttas. Bekräftas. 

Precis det som barn behöver i all sin utveckling. I alla nya faser och alla nya erövringar. När ett litet barn tar sina första vingliga steg finns vi där, vi applåderar, hejar på och fångar upp. När det större barnet lär sig cykla stöttar vi, plåstrar om, peppar och visar hur man hittar balansen. När tonåringen tar sig genom kärlekskriser berättar vi att det finns tusen åter, kramar om och säger att vi kommer att älska dem genom allt.

Att gå invid sina barn genom den största av sorger fungerar på samma sätt. Jag har försökt att visa dem hur man hittar balansen. Jag har hejat på och peppat dem att prata, fråga och berätta. Jag har bekräftat dem i varje känsla. Jag har kramat och älskat dem, så innerligt.

Men sorg är inte som att lära sig cykla. Sorg av den här digniteten har jag aldrig tidigare snuddat vid. Den är ett helt främmande område, en helt ny plats och jag hittar ingenstans. Men konstigt nog är det mina barn som har visat mig vägen. De har frågat sig fram så att vi till slut har kommit rätt. De har vågat stå kvar, öga mot öga med det där svåra och onda. De har släppt fram och de har visat mig sin oro. De har tagit nya steg, sprungit tillbaka i min famn och vågat sig ut igen. De har hittat en balans. 

De har tagit lika vingliga steg som jag men vi har greppat varandras händer och hållit oss kvar. Vi har kramats och förvissat oss om att vi älskar varandra. Genom allt.

0 kommentarer på Genom allt:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Site Builder drivs av  Vistaprint